Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1870, sida 2

jag vara marsken trogen ... och hvad denne man. nen angår, så vill jag säga eder ett ord, herr drots, att hvar som han längre får trampa edra trösklar, så smutsar I edert sköldemärke så, att ingen redlig man längre vill kännas vid eder sjelt — Besinna dig dock, ungersven! — sade drotsen med all den värdighet, som hans ålder och sambhällsställning förlänade honom — besinna dock, till hvem du talar, och tänk uppå, att riddaren, om hvilken du talar, är min gäst! Så må du icke heller förgäta, hvad som timade förliden natt, och hvad följder för dig slik illgerning kan hafva! — Det är just på grund af hvad som då timade, som jag stöder mina ord ... och med all vördnad för eder, herr drots, jag skall i all min tid anse denne man — han pekade på riddar Jost — för en niding, så vidt som han icke öppet bekänner sitt brott och afbeder det inför den arma qvinnan, hvilken han tillämnade så grym en död. Den tyske riddaren log, men leendet kunde knappast dölja blekheten, som lägrade sig öfver hans anlete. — Aldrig — sade han och skakade på hufvudet, i det han föraktligt vände sig från Nils mot drotsen — aldrig kunde jag göra mig en föreställning om, att så mycken fräckhet kunde bo i en ungersveus bröst... I hören det sjelf, herr drots — och, liksom han anat hvad som föregick inom drotsen, hvilken tycktes med möda kryssa sig fram genom ett haf af tvifvelsmål, tilllade han — den gamla qvinnan lärer vara af edert husfolk, måhända besitter hon hemligheter rörande eder, som det kunde vara godt för marsken att lära känna, ... det förefaller mig derför helt enkelt, att marsken till denna beskickning användt en pålitlig sven, som jag kan finna att denne är, eftersom han tillhör en af landets främsta ätter. (Anta N