Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1870, sida 2

Drotsen såg frågande på riddaren, som omtalade att han gjort en af marskens svenner till drotsens fånge och under hvilka omständigheter han gripit honom. — Det månde vara ett vildt följe, denne marsk Carl och hans svenner — sade han — hvarken ålder eller kön synes af dem skonas. Den stackars qvinnan var halfdöd af ångest och förtviflan, och min tjenare, som sökt rycka henne ur den vilde svennens våld hade fått sig on minnesbeta, så att han väl har ondt deraf i alla sina dagar. Drotsen gjorde stora ögon, men sedan han ytterligare fått att veta, huru allt tillgått, gaf han befallning åt Thorsten Johansson, som äfvenledes befann sig i rummet, att uppföra den fångne svenner. Men hans förvåning stegrades till sin höjd, då en stund derefter fången infördes och han i honom igenkände Nils Bosson. — Nils Bosson! — utropade han och återigen — Nils Bosson! Denne stod hög och mörk emellan de omgifvande svennerne, och hans blick, hans hållning, hans af rättmätig vrede lågande kind gjorde ett sådant intryck på alla de innevarande, att de knappast kommo sig för med något. — Så önskade jag icke, att du skulle träda öfver Krister Nilssons tröskel, ungersven — sade slutligen drotsen — och innan jag spörjer dig till, om hvad som i natt timat och som fört dig i mina händer, vill jag upprepa mitt ord till dig på Nyköpings hus, om du vill gå på min och dina frän ders sida mot den lede våldsmannen, din herre. I dena händelsen, och då i alla fall ingen skada skett, må intet ord nämnas om den gångna nattens gerning ... Säg, Nils Bosson, har du betänkt dig och kommit till ett bättre beslut, än som när vi sist sågo hvarandra? — Nej! — svarade Nils med fasthet och med ädel harm — nej, till min sista blodsdroppe vill