Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1870, sida 2

Göteborg den 21 April. Äfven i ett rike under fullkomlig en våldsstyrelse kan monarken ej undvara ministrar, hvilka tillsammans bilda en s. k konselj, eller rådkammare. Men här till kallar monarken till dessa embeten hvilka personer han behagar och befaller dem helt enkelt att verkställa sina beslut. Är han icke nöjd med det sätt, hvarpå de fullgöra bans uppdrag, blifva de afskedade och andra tillkallade. Någon schism eller konflikt mellan regenten och hans ministrar är således här icke tänkbar. Ett annat förhållande inträder likväl med det konstitutionella styrelsesättet, serdeles när det utbildats till full s. k. parlalamentarism. I den mån representationen eller riksdagen här gör sina åsigter och sin vilja gällande, måste regenten omgifva sig med rådgifvare, hvilka uttrycka representationens majoritets mening, äfven då denna råkar i strid med regentens. Här kan således en ministere existera, för hvilken regenten hyser ganska ringa sympatier, ja, som är honom ganska förhatlig. Är han då maktlysten; närer han ännu, trots sin intagna ställning af konstitutionell regent, böjelse för allenastyrandet, så ligger det nära till hands, att han söker blifva den oangenäma rådkammaren qvitt. Och då han icke förmår åstadkomma detta öppet, emedan detta innebure en brytning med representationen, hvartill regenten icke har makt, så händer det att han slutar sig till en oppositionell minoritet inom riksdagen, för att med dess tillhjelp spränga sin rådkammare, i afsigt att få densamma ersatt genom personer, som äro honom behagligare. RAWnmnnn A