Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 april 1870, sida 2

irekommer under benämningen Dalkarlaåsen eller blott och bart Åsen, sträcker sig från Enköping norrut allt intill Dalelfven. Ifrån Enåkers socken till Löfsta kyrka går vägen till det mesta på denna ås, men här kommer Örsundsån flytande och flyter längs utefter åsen, så att vägen går öster om ån, tills den norr om Altuna kyrka och Flosta gård grenar sig och går på ömse sidor om ån. Straxt söder om vägaskelet reser sig en enstaka höjd, kring hvars norra sida en liten bäck slingrar sig fram till Örsundsån, som flyter utefter östra sidan ned till Altuna-sjön. Denna omgifver den nämnda höjden på sydöstra sidan och kallas äfven Räfvelstad-sjön af den gamla sätesgården, som ligger mellan bergshöjden och sjön. Ungefär midt på höjden af kullen ligger Altuna gamla kyrka, förbi hvars kyrkogårdsmur vägen går till Räfvelstad. Straxt söder om Flosta qvarnar red den ensamme ryttaren öfver isen på Ursundsån. Tydligen ämnade han sig söderut till Enköping. Hans häst var alldeles betäckt af rimfrost, och han sjelf slog litet emellan armarna tillsammans öfver bröstet för att hålla sig varm. Så kom han fram till det ställe, der vägen till Altuna kyrka och Räfvelstad tog af till venster. Några hästlängder längre söderut låg till höger om vägen uppe i backen en liten stuga. Utan tvifvel skulle han hafva ridit förbi densamma, om icke hans uppmärksamhet fästats af det flammande ljusskenet, som utbredde sig genom öppningen på taket, och af en häftig och genomträngande stämma som tycktes tala till någon derinne, under det att ett dämpadt, qvidande läte fylde mellanrummen mellan de uttalade eller rättare utstötta meningarne. Svennen stannade och lyssnade. Ingen menniska syntes till, så långt ögat kunde nå. Längst i söder syntes den mörka skuggan af några hus, men intet ljus lyste der, hvadan det var tydligt, att folket redan gått till hvila.