Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1870, sida 2

eu höll ett längre tal, i hvilket han bl. mnat helt öppet förklarade, att de kristna missionärerna i Indien icke baft lycka ned sig, enär tvisterna mellan de särskilla kristna sekterna vore för hinduerna hvarken begripliga eller uppbyggliga. sven bemärkte han, att ,många missionärers lif alldeles icke vore rekommenderande för den lära, de predikade. SPANIEN. Från San Sebastian berättar en korrespondent till ,,Pall Mall Gazette, att det vore ett stort misstag, om man trodde, utt det öfverallt är lugnt i landet. Nyigen har man i ett landthus upptäckt en mängd tändnålsgevär och ett förråd af ammunition, och det är väl bekant, att de band, som ströfva omkring i bergen, iro väl beväpnade och alldeles icke illa beklädda. Det säges dessutom vara ett faktum, att flera carlistiska anförare obemärkta inkommit i landet. Motståndet mot konskriptionen anser korrespondenten deremot icke böra ingifva några särdeles farhågor. Om hertigens af Montpensier kandidatur anmärkes, det hertigen sjelf räknar på en gynnsam utgång, enär det icke finnes någon annan antaglig kandidat, och emedan det omöjligen i längden kan blifva som nu. Emellertid säges hertigen utströ penningar ,, med fulla händer; trots detta har han icke vänner bland folket, ,men så många flera i medelklassen och bland armåens officerare. RYSSLAND. II. M. kejsaren har den 25 sistlidne Februari (9 Mars) på den af Liffländska adeln i und. inlemnade petition egenhändigt tecknat följunde resolution: , Såvida allmänna och provinsiela författningar hemta sin kraft af sjelfherrskaremakten allena, afslås Liffländska adelns i denna petition framställda begäran afgjordt, och det så mycket mera, som densamma strider emot sjelfva inledningen till Östersjöprovinsernas lagkodex. Om denna H. M:ts vilja har inrikesministern underrättat generalguvernören öfver Östersjöprovinserna för att vederbörande meddelas. Med anledning af den nämnda adressen och den kejserliga resolutionen derpå innehäller ,,Golos en artikel, i hvilken bladet påpekar att den Liffländska kapitulationen af 1710 icke var något internationelt aktstycke, utan endast en kejserlig nåd åt den eröfrade. Genom fredstraktaten i Nystad 1721, i hvilken kapitulationen innefattades, blef denna sednare först en internationel öfverenskommelse, men icke mellan Ryssland och Liffland, utan mellan Ryssland och Sverige. Men en traktat har gällande kraft endast tills den anses bruten gerom ett fredsbrott, och efter 1721 har Ryssland, som bekant, fört tre krig med Sverige, utan att i de derpå följande fredstraktaterna något blifvit nämndt om den Liffländska kapitulationen. Denna är således längesedan förintad. Att de Liffländska privilegierna fortfarande existerat, har endast berott derpå att hvarje kejsare vid sin tronbestigning sanktionerat dem, men han kunde också låta bli att göra det, och då vore de förintade. Sådan är i korthet ,,Golos argumentering. Till slut uttalar bladet sin glädje öfver den kejserliga resolutionen, hvilken — såsom bladet uttrycker sig — med ovilja tillbakavisar den Liffländska adelns djerfva attentat. Den 9 April mottog kejsar Alexander i audiens en rysk köpman Chludow, hvilken sedan år 1863 uppehållit sig i Central-Asien och uppbjudit alla medel fö atvecklingen af den ryska handeln i dessa trakter och för öppnandet af nya marknader för ryska varor. Han var den förste ryske köpman, som var i Bokhara under åren 1863 —-65, utan att hemlignålla sin nationalitet, och öppnade då handelsförbindelser med detta land. Under de begge följande åren reste han — äfven der den förste ryske köpmannen — till Khokand och inrättade der ryska kontor. År 1868 begaf han sig under stora svårigheter till Kaschgar och ställde sig i omedelbara förbindelser med Jakub Bey, herrskaren i Altyschar. Men utom detta bar Chludow många gånger deltagit i strider, bl. a. i stormningen af Ura-Tube. Förlidet år genomreste han Kara-Tygin och Afghanistan. Dagens post. AA