Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1870, sida 2

Det rätta torde dock härvid vara, att för dylika ärender hålla eärskilda sammanträden efter det prestmötet blifvit upplöst, på samma sätt som t. ex. stadsfullmäktige hälla enskilda sammankomster för ärenden, som icke tillhöra deras egentliga förhandlingar. ö Af det anförda inses emellertid lätt, att prestmötet saknar all befogenhet att besluta utgifter från vare sig kyrkokassorna, skolkassorna eller församlingarne. Ja, vi betvifla t. o. m. att ett majoritetens beslut på detta område kan vara bindande ens för andra prester än dem, som i beslutet deltagit, gällande för dessa sednare endast såsom en frivillig enskild öfverenskommelse. De beslut, som prestmötet i sådant hänscende fatta, borde derföre aldrig tamträda i annan form än såsom vänliga framställvingar till dem, som vilja derpå ingå. Så finna vi t. ex. det vara mycket billigt och i sin ordning att skolkassorna ersätta domkapitlet för dess expeditionskostnader i fråga om annonsering af lediga tjenster m. m., likasom ock att de erlägga 1 rdr om året för de tryckta cirkulärerna, men domkapitlet borde hafva undvikit att gifva framställningen härom karakteren af ett prestmötets beslut af någon som helst bindande beskaffenhet. Man borde hafva sagt: ,Prestmötet har funnit den saken billig och riktig; må nu församlingen afgöra om den vill gå in derpårPrestmötet är i sjelfva verket — vi upprepa det — ingenting annat än ett af våra vanlige möten, såsom läraremöten, konstnärsmöten m. m., blott af mera obligatorisk beskaffenhet i fråga om skyldigheten att mötet bevista samt rörande den ordning, som dervid bör följas. Lika litet som ett i Göteborg samladt möte af stiftets lärare skulle kunna tillförbinda någon utomstående att t. ex. lösa ett exemplar af mötets protokoller, än mindre ålägga hvarje församling eller prest att vidkännas denna utgift, lika litet kan prestmötet besluta någonting af sådan beskaffenhet. Häraf finner man ock lätteligen skillnaden mellan ett sådant prestmöte och de Istiftsmöten eller verkliga synoder, som numera äro högt af behofvet påkallade. Här borde en större befogenhet förekomma äfven rörande vissa afgilter; men ett oundgängligt vilkor härför är, att dessa möten sskola vara representativa, samt att församlingarnes ombud skola utgöra minst Thälften (helst tre fjerdedelar) utaf mötets medlemmar. I sammanhang härmed böra vi erinra, satt då en tidning i södra Sverige, Sölvesporgsposten, gjort anmärkning deremot, satt biskopen i Lunds stift uppmanat skyrkoherdarne att skassa sig vissa underrättelser rörande sina församlingar i och för det förestående prestmötet, så äro desssa anmärkningar obefogade. Vi hafva ofvan anfört kyrkolagens ord i denna del, och deraf framgår, att hvarje prest skall till kyrkomötet afgifva berättelse om sin församlings tillstånd. Det har då ej heller varit obehörigt af biskopen att derom erinra resp. kyrkoherdar. Och till ,församlingens tillstånd börer väl just de här uppräknade omständigheter, hvarom uppgifter äskas, neml. rörande ,affällingar soch dissenters m. m. — Sölvesborgspostens anmärkningar mot denna åtgärd äro alltså ingalunda ,trästande, såsom Kristianstadsbladet och dess eftersägare antaga, utan tvertom oriktiga. Staden och Länet. Under pDpåskdagarne. hvilka förflu