Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1870, sida 2

Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Inbrottsstöld. Sistlidne Onsdag anmälte en af delegarne i firman Tiljander C:o, att under nästöregående natt en djert inbrottsstöld föröfvats i irmans kontor i huset n:o 4 vid Skeppsbron, derid tillgripits omkring 80 rdr i kontanter. Penlingarne hade jemte åtskilliga handlingar varit förvarade i en blecklåda, som haft sin plats ien tillåst skrifpulpet, hvilken blifvit uppbruten. afven en annan pulpet hade tjufven öppnat, men några penningar hade icke funnits derstädes. At flera iuledningar misstänktes genast en vid kontoret antälld månadskarl, Carl Axel Emanuel Svensson Lif, hvilken innehade en nyckel till sjelfva konörren i och för städningen af rummen. Vid höret med honom förnekade Lif till en början ul kännedom om stölden, men, sedan vid visitaion i hans bostad anträffats 72 rdr undangömda rett afträde, erkände han tillgreppet, hvilket han utfört efter det kontorspersonalen på aftonen afägsnat sig. För att afleda alla misstankar från ig, hade han efter stölden med en yxa borthuggit let trästycke i dörren, hvari krampan till låset etat, för att på så sätt göra troligt, att verkliga iobrottstjufvar varit framme. Då mälet om denna stöld i dag förekom i poiskammaren, införpassades Lif till cellfangelset, och öfverlemnades den vidare behandlingen till rådnusrätten. Rådhusrätten. IIieshandling af hustru. Slagtaren Carl Anlersson, hvilken af sin hustru Christina A. annälts för det han flerfaldiga gänger öfverfallit och svårt misshandlat henne, dömdes sistlidne Thorsdag vid rådhusrättens afdelning för brottmål att för letta sitt brott undergå 2 månaders fängelse, hvaremte han fälldes till 10 rdrs böter för fylleri. Andersson har redan en gång förut varit straffad ör dylik misshandling af sin hustru, utan att detta synes ha bättrat honom. (Från Stockholm.) Mordet å adrokatfiskalen Montan. Poliskammaren har i Thorsdags afslutat förhören med Josefina Eklund och remitterat målet till rådhusräten. Orsaken till att det dröjt så länge med remitterandet af målet, sedan hon afgitvit bekännelsen, har varit att hon efter sednast refererade förhöret återtagit sina uppgifter ända derhän, att bon ej allenast sagt sig hafva haft en medbrottsling, utan till och med bestämdt förklarat, att denne föröfvat sjelfva mordet. Ehuru ej detta kunde hafva ringaste sannolikhet för sig, måste noggranna efterspaningar emellertid af polisen göras, alldenstund Eklund med en förvånande förslagenhet ända till de minsta detaljer beskref förloppet af sin bekantskap och sammanvaro med den af henne uppzifne medbrottslingen, vidare hur det tillgått vid föröfvandet at mordet och hvad derefter mellan dem passerat samt slutligen, jemte uppgifvande af medbrottslingens namn och ungefärliga ålder, på det noggrannaste beskri vit hans utsende och till och med redogjort för hvad hon hade sig bekant om hans förflutna lefnad. Genom noggranna esterforskningar har polisen blifvit öfvertygad derom,