att ingen sådan person som den af Eklund uppgifne finnes eller under sednare året funnits i Stockholm. Vid det enskilda förhör som på Thorsdagen efter slutad session egde rum i poliskammaren var Eklund för första gången iklädd fängdrägt och syntes, att döma af det yttre, mycket nedslagen. IIon erkände nu, att hennes uppgift om att ha haft medbrottsling vore fullkomligt grundlös och uppdiktad i förargelse öfver att man ej ville tro att hon talat sanning i sina föregående uppgifter. Hon vidhåller fortfarande att af hr M. ej hafva mottagit mer än de 10 rdr, som förut varit nämnde, men upplyste vid det slutliga förhöret att bon, innan hon anbringade snaran om hans hals, tänkt på, att hon efter mordets föröfvande skulle tillgripa klockan, som han bar på sig; dock tillade hon att hufvudmotivet för brottet varit hämnd. Sedan hon sålunda nu fasthåller sin första bekännelse att ensam hafva uppgjort planen för mordet och ensam föröfvat detsamma ansågs målet vara fullt utredt för remiss till domstol. (A.-B.)