Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1870, sida 2

) å 40 personer hade infunnit sig, och öfverläggingen varade cirka 112 timma. Örebroarne hade skrifvelsen framställt önskligheten af återgång Il en del stadganden i äldre näringsförfattningar, f 1844 och 1846, som föreskrifva profs afläggane, inskränkning i afseende på platsen för handterksvarors afsättning o. 8. v. Dessutom framälldes önskligheten af att staten beredde industrilkare lån mot säkerhet i industrialster samt af tgärder mot tillverkning af arbeten af fästningsingar, såvida det fria arbetet derigenom lede inång m. m. Alla dessa förslag blefvo på goda runder enhälligt förkastade. Den enda punkt, om gillades, var den, som föreslog upphäfvande f stadgandet, att kontrakter med lärlingar ej få ngäs för längre tid än 3 år. I frihetens intresse inn man detta stadgande böra upphäfvas såsom inderligt och skadligt. ngen tillägger: ,Vi förmoda, att ifrågavarande rundskrifvelse rån Örebro skall på de flesta ställen i landet röna amma mottagande som här; ty huru mycket som innes att beklaga i den mindre industriidkarens tällning, icke hjelpes det genom återgång till ordna författningar, hvilka icke mer kunna lämas på nuvarande förhålanden, utan skulle göra essa än mera besvärliga. Det gamla är förgånset, och vill man ett bättre än det nuvarande, nåste man skapa något nytt. Det är glädjande, tt stadens industriidkare inse det och ej längta illbaka till det gamla Egypten, der de ej mer kulle finna de fordna köttgrytorna, men väl araos sogdar och trakteras med mycken risbastu. — Ytterligare ett Baggböle-mål. Meddeladt.) Från Lycksele skrifves: Ett rån förra tinget uppskjutet intumningsmål emot arbetaren vid Baggböle, Jan Jabrielsson, är nu vid häradsrätten afdömdt, och är mannen icke allenast helt och hållet frikänd, utan äfven tillerkänd rättegångsomkostnader. — Från Amerika, I , Svenska Amerikanaren läses följande berättelse, som vi återgifva med tidningens eget grofkorniga språk: En liten snygg enlevering egde rum här i Chicago Måndagen i förra veckan, hvilken framkallat stor sensation bland den svenska befolkningen. En f. d. sergeant vid namn Bylander, för en tid sedan öfverkommen från Sverige, der han efterlemnat hustru och 7 barn, troligtvis ej i de bästa omständigheter, gjorde på sista tiden bekantskap med en här allmänt bekant och för sin duglighet känd barnmorska, Ulrika Gustafva Nyström, boende i N:o 222 Chicago Ave., gift med en stilla, nykter och arbetsam man, hr P. A. Nyström, med hvilken hon har tvenne barn. Å ofvannämnde dag rymde barnmorskan i sällskap med f. d. sergeanten, medtagande det yngsta af barnen och så mycket af husgerådet, som omständigheterna medgåfvo. Att den skurkaktige knekten förfört och öfvertalat den obetänksamma hustrun till begående af detta streck, är temligen klart. Den stackars mannen är alldeles förtviflad; hans sorg öfver sin pligtförgätna hustrus handlingssätt känner inga gränser. Han säger, att om hon komme till besinning och ville återvända, skulle han mottaga henne med öppna armar och af hjertat förlåta henne. Fru Nyström är omkring 40 år gammal, har en dotter i första giftet, som är 19 år, och borde således haft bättre förstånd än att lemna en nykter, älsklig make, tvenne barn, ett trefligt hem, vänner och bekanta och rymma sin kos med ett sådant moraliskt kadaver, som Bylander visat sig vara. Vi hoppas att fru Nyström snart nog skall ångra sin raska och högst fördömliga handling och återvända, innan lagens arm drabbar henne. . I samma tidning berättas följande: En del svenskar — berättar ,,Skandinaven — som på härvarande arbetsbyrå blifvit engagerade att gå till sydstaterna, sammanträffade vid jernvägsstationen med sin tillkommande husbonde Denne, förmodligen glad öfver att hafva fått hvita slafvar i stäliet för de svarta, han genom presidenten Lincolns bekanta proklamation förlorat började att med händerna examinera den ene a svenskarnes armar och skuldror, för att undersöks om nordboen vore starkt och kraftigt byggd oc! kunde uthärda hårdt arbete. Svensken, som icke var van vid dylik närgångenhet, gaf sydstatspa tronen en så väldig sinkadus, att denne tumlad sju resor omkring. ,Dra åt —, din fördömd slafbållare! Tror du vi äro negerslafvar, utropad under raseri vår hederlige landsman. Svenskarn gingo icke åt södern. — Meteorologiska observationer a