Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1870, sida 3

Bergklints bref åtskilliga upplysningar, som eg det stora värdet, att oförstäldt teckna dessa and liga rörelser i tidens inre. ar Innan änna Bergkliut, som en tid bortåt ensan tt i fortsatte guldmakeriet, till sin olycka indrogs gretve Muncks process, begynte hans mästare Nor n-denskjöld. att oroligt gå och komma, och försvam l slutligen i sjärran land under fulltöljandet af stor: ilantropiska syftemål. ÄÅn apostel för den nya lå ran i London och Paris, än, 1 likhet med sveden:s borgianen Wadström, häntörd af de frihetsideer n hvilka blefvo begynnelsen till negerracens befri else, ingick han i kolonisationsföretaget på Sierra: Leonakusten. der han omkom 1793. Bergklin -lifnärde sig med barnundervisning, glömd och fattig, efter så stora ansträngningar för mensklighetens väl. nål Umeåbladet berättar: I en viss 1landsorts sig en vinterafton, att en n gammal fröken från landet, bekant såsom särdeles In om styfveri, vid sitt återvändande från st: Iden, dit hon om dagen promenerat, fann väder och iv 1 före så obehagliga, att hon beslöt sig för något för blhenne oerkördt, nemligen att lega skjuts för sin -Ilekamens beqvämare fortskaslande. Utanför en -handelsltod påträffade bon också en bonde, som på 2 tillträgan befanns villig att genast transportera nhenne till hennes landtliga tjall. Hastigt och lustigt försiggick färden för den förtjusta fröken, som snart -stod iramför ingången till sin bo -Masligt tltummande sin plänbok, framtog hon, etter ett länväljande bland några kopparslantar, ett treI skillingsn som hon öfverräc or åt sin skjutsbonde. Denne betraktar en stund tigande myntet, hvarefter han med äkta bondlugn utbrister: . — Hör Ji, mamsell! Vyren bra å hållen ti men tlja sno om hästen. io oDen intet för r an, men sedan V häst och släde vända, fattar han v na om litvet och lyfter henne, lätt som en fjäder, tillbaka i slädan. Klatseh! och det bar åter af mot sta Iden, hvarifrån de kommit. Den förtviflade fröken: böner att få s af besvarades eudast med bondens lugna för: r Ä nä! ti alldeles bäst ja... No gå, i il det. Oaktadt alla protester var 1 fröken iter i staden, derifrån hon under snöyran ft e tillryggalägga den nära en tt hem. Om hon derkom till insigt att icke alla bönder äro så n tror, det förmäler icke hii sqvart mil långa vägen till i unde sensal IIalna socken, Undenäs församling 5 fi fjerdedels hemman som är fördeladt i följande bråkdela 1; j : 5 1 1 008 . Va2 247 1 —2 41 Et litet angenämt tidsfö ina, huru mycket hvarje lott, t. ex 7 öre pr stöyrk, bör betala: På detta 1-dels hemman finnas matlag 25; mantalsskrifne personer 65; icke mantal skrifne 19. IIurrah! Idurrah! IIurrah! När dåvarande kronprinsen 1s4 besökte Lund, yttrade han sin önskan att mönstra den då exercerånde studentbesvåringen. Bland dessa befann sig en något enfaldig yngling vid namn Hans Olsson, som dertill var besäfvad med ett ansigte at den mest komiska efsekt. Sedan befälhafvande olficera underrättat sina gossar om den höga visiten, slutade han med: När II. K. II. nu har tilltalat er, mina herrar, bören I hurra tre gånger och säga: ,Gud bevare hans kunglig höghet! Naturligtvis åsyttade officeren, sedan prinsen hållit tal till truppen. — När fursten anlände och kom framför fronten af ynglingaskaran, ådrog sig Ilans Olssons konstiga utseende genast hans uppmärksamhet, så att han efter helsningen omedelbarligen gick fram till denne och frågade honom: , Hvad heter du? — Den unge krigaren, som hade löjtnantens ord i friskt minne, framskrålade, till prinsens stora förvåning och löje, med verklig stentorsröst: ,.Hurra-a-ah! Hurra-a-ab! IIurra-a-ah! — Gud bevare hans kunglig höghet! — Ilans Olsson! Vicliczka saltgrufvor, som för halftannat år sedan träffades af den olyckan, att ett vattenflöde inbröt i grufvorna och hindrade deras bedrifvande, hafva sedan dess aldrig kunnat återförsättas i fullgodt stånd, men hotas tyvärr på nytt at att begrafvas under vatten. Den förra vaitenådran har banat sig er ny väg och inbrutit i grufvorna, hvadan fara är, att dessa sent, om någonsin, kunna blitva räddade från öfversvämning. Beslag på guanolaster. Följande vigtiga omständigheter må här meddelas, enär Sverige eger !; betydlig fraktfart med guanolaster från Amerikas vestra kust. I ett bref från London af d. 31 sistl. Mars skrifves nemligen: ) Sedan lång tid tillbaka hafva två engelska skepp. Prince Rupert och Star ot Brunswick, lastade med guano och i Callao liggande segelfärdiga till Eu-: ropa, länge varit af peruanska regeringen förbjudna att afsegla, emedan, enligt regeringens mening, fartygen varit öfverlastade. Af Lloyds besigtningsman och andra opartiska personer blef detta!s påstående konstateradt såsom oriktigt. Detta oakK i tadt kunde vid underhandlingen med regeringen denna ej bringas till förnuft och vägrade till och med att hänskjuta saken till ett opartiskt tribunal. Den lät deremot, sedan fartygen på detta sätt blif vit uppehällna i 9 månader, enligt sednaste underrättelser, med våld föra i land från fartygen ett), dvantum gnano och förklarade dem deretter fria ji att gå till sjös, men under vilkor att vid ankomsten till Europa atlemna resten af lasten till rege-I 0 8 ringens agenter. Men då nu andra personer i England redan äro i besittning af konnoissementer på hela lasten och fordra dess utlemnande, så uppstår derigenom för redarne en ny sv: 9 hafva desse (hrr Moran Galloway Å Co. i Liver0 po0) vändt sig till Liverpools handelskammare, h som vid sammanträde den 29 Mars beslutit att 2 afsända en bes skrift till engelske utrikesmini-s stern lord Clarendon, i hvilken skrift man upp-JI manar engelska regeringen att i saken intervenera, u för att söka skadestånd för fartygens långa uppehåll och förebygga dylika våldsåtgärder emot andra engelska redare. En besynnerlig historia omtalas från Boston i Massachusetts af Daily News. En ung flicka, hvars föräldrar hafva någon pensionsinrättning der å i staden, hade af sin fästman, som vistades i hennes hem, blifvit bjuden på bal. Föräldrarna nekade af ett eller annat skäl att låta henne emottaga bjudningen. Den unga flickan, som synesS hafva haft ett häftigt och exalteradt lynne, för-ti klarade då, på det högsta uppretad, att om de ej tilläto henne att följa sin fästman på balen ,,så skulle hon gå dit med f-n sjelf, om han ville taga henne med sig:Sedan det blifvit mörkt lemnade hon äfven obemärkt sin fars hus och mötte dervid S till sin öfverraskning fästmannen utanför på ga8 tan. Denne följde henne alven på balen, dansade S rsta dansen med benne. bjöd henne på sup och förde henne slutligen hem. Då han bjöd henne B godnatt, skänkte ban henne en utmärkt väl arbe-B tad pennknif med skaft, besatt af perlor, och bad S henne komma ihåg honom. när hon begagnade den. Då den unga damen kom in i huset, hade S hennes oroliga familj ännu icke gått till hvila. Vid efterfrågningar upplystes nu märkvärdigt nog, S att fästmannen hela aftonen vistats i familjen och att han nu redan en god stund i ro hvilat i sin L säng. Den stackars flickans förskräckelse vid! S dessa upplysningar uttalade sig icke genast, och hon syntes sätta blindt förtroende till dem; men h morgonen derpå fann man henne död i sin säng:). hon hade med peunknifven, som hon emottagit af den mysteriöse främlingen, öppnat sina pulsådror. J Daily News förklarar, att den ej rätt vet, hvad man skall tänka om den besynnerliga historien. Något misstag på person borde icke å hennes sida kunnat komma i fråga, då det var fråga om en fästman; och den bestrafraing. som föräldrarne möjligen etter öfverenskommelse med den ungej mannen, velat gifva sin olydiga dotter, drabbar dem nu sjelfva med det hårdaste slag. Eget beröm. En öfverste vid ett visst regemente beklagade sig nyligen i ett sällskap öfver ka att han i följd af sina o ares lojhet var tvungen att ,göra tjenst för hela regementet-. Jag ir., utropade han, ,min egen kapten, min egen I löjtnant, min egen adjutant, min egen sergeant hy och — Er egen trumpetare, inföll en af de kl närvarande. ERT NE YE ROR I m: Handelsunderrättelser. C I 49 AA