Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1870, sida 2

den olösta slesvigska frågan utgöra er ständig skiljemur mellan den skandinaviska norden och Tyskland, mellan hvilka länder dock existera så många band ai stamförvandtskap, af gemensamhet i kultur och af naturliga sympatier. Tyskland kan sitta sig öfver dessa både sympatier ochlantipatier från vår sida, men en sådan öfvermodets känsla är lika litet värdig en stor nation som en mäktig individ, som aldrig bör vara likgiltig för äfven den svagares aktning och förtroende. Brytningar kunna också uppstå, derunder det är bättre att hafva bundsförvandter än fiender i de små nationerna, äfven då dessa, såsom fallet är med Sverige, hvarken kunna eller vilja inblanda sig i tvisten. Det finnes lyckligtvis en enda tidning i Tyskland, som visar att det tyska rittsmedvetandet ej är alldeles utslocknadt i denna sak, det är Kölnische Zeitung. Men hittills har dess stämma blott varit en ensam Cassandra-röst, som ropat och varnat för faran, utan att man vill akta derpå. Huru länge skall det så fortfara? Öresundsposten underkänner, med vanlig sussisa det skäl regeringen anfört i nkt frihet att anlägga boktryckerier på landsbygden. Det hufvudsakliga skälet för regeringens vägran att sanktionera riksdagens beslut i denna del var svårigheten att på landet finna de justitisestatsministerns ombud, som föreskrifvas i tryckfrihetsförordningen. Öresundsposten frågar härtill: ,,huru vet dock regeringen att det är svårare att få ombud på landet än i städerna? Hvad regeringen och hvad hvar man med något omdöme vet, det är, att man skall hatva flerestädes svårt att finna ett ombud hoende så nära ett boktryckeri att föreskristen i tryckfrihetsförordningens 4 mom. 2 kan uppfyllas. Denna föreskrift — som, i förbigående sagdt, utgör blott en af de många orimligheter, hvaraf nämnda förordning hvimlar — stadgar, att ,i samma stund, ej sednare än en skrift till försäljning eller till spridande, på hvad annat sätt som helst, utgifves, skall ett exemplar aslemnas, i Stockholm till justiti2statsministern, och i hvarje annan ort lill hans förordnade ombiIlduI fall nu en boktryckare på landsbygden vill utgifva en tidning, huru skall det gå för sig, om det ifrågavarande ombudet bor på ett längre afstand från boktryckeriet? Samma svårighet möter i fråga om många andra skrifter. Skälet lär åtminstone ega så pass mycken giltighet, att afslaget ej behöfver bero lerpå att regeringen ej tåler att landtbefolkningen fär på landsbygden anlägga ett enda boktryckeri. (Svenskan är Öresundspostens.) I sammanhang härmed böra vi upplysa vår kollega i Helsingborg, att grefve af Ugglas ej är ledamot af den närvarande ministeren.