Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1870, sida 3

hamn, måtte vara morgonrodnaden Ul en ny dag i Svoriges utvecklingshistoria. —— Stockholm. Uniformsförändringar. Enligt generalordres af den 2 dennes har blifvit besaldt, att officerare ej vidare skola begagna hvita långbyxor på baler å Kongl. slottet; samt att officerare och underofficerare af indelta infanteriet och Vermlands fältjägareregimente samt Hallands och Vesternorrlands beväringsbataljoner skola aflägga de till deras uniform hörande hvita långbyxor i den mån blårandiga linnebyxor till begagnande af manskapet utlemnas, kommande, i enlighet med hvad, genom generalorder af den 19 Maj 1869 och den 5 Febr innevarande år, framgår, sistnämnde slags byxor att af befalet till uniform begagnas endast vid de tillfällen under möten och fälttjenstgöring, då de af truppen användas. — Musik. Fru Michaöli gaf förliden Lördags afton i Jakobs kyrka en konsert, dervid hon beredt musikvännen nöjet att höra en del af Haydns oratorium ,Årstiderna, som ej gifvits sedan flera år tillbaka. Fru Michaöli sjöng Hannas parti på ett sätt, värdigt hennes stora talang; en amatör utförde Lucas parti med vacker röst och godt föredrag. Hrr Willman och Behrens hade sinsemellan delat Simons parti, så att den förstnämnde sjöng hvad derat förekommer i ,,Våren och den sednare i ,,Sommaren och löste, isynnerhet hr Willman, sin uppgift, ej alltid särdeles tacksam, på bästa vis. Kören, omkring 50 personer stark, bestående till största delen at fordna medlemmar af det numera upphörda harmoniska sällskapet, var väl inöfvad. Det hela gick bra. Utomdess förekommo tvenne kompositioner af inbemska föriattare: en aria af hr Gille, ett redbart och ordentligt arbete, samt ett rätt vackert stycke ur en messa af hr John Jacobsson. Arian samt solopartiet i hr Jacobssons komposition sjöngos af fru Michaöli. Konserten börjades med den präktiga ouverturen till ,,Alceste af Gluck. (D.-B.) — Civil-äktenskap ingicks i Fredags, inför magistraten, emellan grosshandl. L. Th. Elliot och fröken Elin Amalia Elliot. — Bref från en kines. En af de kinesiska avtacheerna vid den ambassad, som förlidet år besökte Stockholm, har från Petersburg skrifvit ett bref till en person i Stockholm, med hvilken han under vistelsen der gjorde bekantskap, hvilket blifvit A.-B. meddeladt. Det är skrifvet på korrekt engelska och med ganska god handstil och lyder i ordagrann öfversättning sålunda: Petersburg den 21 Mars 1870. Värderade hr Alfred Sch—! Alldenstund vi voro nödsakade att skyndsamt resa från Sverige, fingo vi icke ens tid att besöka er ännu en gång. De öfriga attachserne, mina landsmän och vänner, anhålla emellertid med mig att tå aflägga sin tacksägelse för den stora välvilja ni ämnade visa oss genom en ny inbjudning. Olyckligtvis måste vi så hastigt lemna ert land. Vi hafva besökt Danmark, IIolland och Ryssland, sedan vi lemnade Stockholm. Enligt er önskan sänder jag nu en kort redogörelse för hvad som intresserat oss i de länder vi hafva skådat. Det sätt, hvarpå denna vigtiga kinesiska ambassad blifvit af de mot oss fredligt stämda länderna mottagen, kan betraktas såsom särdeles vänskapligt. Den kännedom, vi inhemtat om dessa ländere nyare vetenskaper och konster, låter oss finna desamma högst förträffliga och beundransvärda. Hvad beträftar litteratur och sedlighet, känner jag mig stolt öfver att kunna säga, det vårt språk är det svåraste och rikaste af alla. I detsamma finnas nemligen många tusen ord, hvilka endast måste läras utantill, och följaktligen kunna på vårt språk ätven de obetydligaste saker uttryckas. Jag torde vidare äfven få påstå, att endast i Kina når moralen sin fulländning, icke allenast emedan det kinesiska folket i allmänhet troget uppfyller de pligter, som himlen ålagt det, utan äfven emedan det beundransvärdt noga iakttager vår store filosof Konfutses visa lära och föreskrifter. Mitt fotografikort skall jag med det snaraste skicka er, så mycket hellre som de porträtter, hvilka jag nyligen låtit beställa, torde blifva färdiga inom några dagar. Med utmärkt högaktning förblifver jag er högt tillgifne PFungYt. — En fruktträdgård. I D.-B. läses: I Stora Wärtan, ej långt från det gamla ryktbara herregodset Rydboholm, ligger en tjusande liten grupp af öar, kallade Siorholmarna. Stockholmsboarna känna dem väl för deras rika lummighet, för deras björklunder och för deras solvarma slätter, der en vegetationens yppighet framkallas, som på få andra ställen, men också, och ej minst, för tvenne växtodlare, som under en följd af år här hade slagit sig ned. Roman och Fal kenholm hörde för tiotal af år sedan till våra ifrigaste, skickligaste och lyckligaste hortikultörer och särskildt älskade de att till trädgården på Storholmen förvärfva de utsöktaste och märkliga ste fruktslag, hvarmed de vid de expositioner, som då anställdes, väckte största uppmärksamhet och ständigt togo de främsta prisen. I sednare tides har denna trädgård nästan förfallit och träden st? der knotiga och lafklädda, likasom sörjande den som förr älskade och vårdade dem. Men nu sy nes en bättre tid gry. Grosshandl. E. Cederlund som arrenderat dessa holmar, lärer nemligen hafy: för afsigt icke allenast att ånyo sätta denna träd gård i nytt och godt skick, utan ock att utvidg den så, att den kan komma att inrymma det ädla ste, bästa, vackraste och smakligaste, som Pomon: