den af gnäggande hästar, medan vakten i porttornet litet emellan blåste i sitt horn. En dag kort före jul hade herr Nils Stensson, marskens svåger, från Stegeborg och hans båda bröder Bo och Bengt anländt, och drotsen hade under middagsmåltiden berättat för dem, hvad han fått veta norrifrån om marsken och hvad han tog sig till. Han hade efter bröllopet begifvit sig till Westerås och derifrån hade han straxt efter Mårtensmessan begifvit sig uppåt Dalarne med stor makt. Huru det gått honom i bandom deruppe, det visste ej drotsen, ,men de ärlige männen af Dala — tillade han -— ,de gifva honom mycket att göral Herr Krister nickade hemlighetsfullt omkring sig till de herrar, som voro honom närmast, liksom ville han säga: ,jag önskade, att äfven andra gåfvo honom något att göra! och herrarne nickade lika hemlighetsfullt tillbaka. — Hafven I talat med eder son, riddar Bo? sporde drotsen i samma andetag. — Jag väntar honom hit till Nyköping — svarade riddar Bo. — Helt visst skall han medföra tidender om marskens färd till Dalarne! — Vare så dermed huru som helst — inföll herr Magnus Gren — så hafva vi dock starka slott i våra händer och raska svenner, som kunna gifva svar på tal, när den tiden kommer, och jag ville väl se framför Borgholms murar, om icke det styfva modet hos herr Carl Knutsson skulle komma att falla, så riksens föreståndare som han än är! Borgholms slott och Öland innehades af Magnus Gren, liksom Kalmar slott af bröderna Bengt och Bo Stenssöner sedan mötet i Kalmar om sommaren 1486, då de fingo det af konungen. Herr Nils Stensson egde Stegeborg, och med Ringsteholm, som drotsens son, herr Carl Kristensson innehade, och Nyköping var således hela denna kustsida väl förvarad, syntes det, vare sig för konungen eller någon annan, i alla händelser mot