Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1870, sida 2

snar återgång till det gamla, olyckliga systemet, så var det ock ett betänkligt tidstecken, att Andra kmmaren, som borde känna sig företrädesvis manad att föra frihetens talan, kommit in på denna falska väg. I fråga om det s. k. landtmanna-partiet var denna riktning så mycket mera onaturlig, som Sverige exporterar landtmannaprodukter och således icke kan hafva något gagn af importtullar å såädana artiklar, hvaremot tullsatser å manufakturoch kolonial-varor m. m. fördyra just landtbrukurnes förnödenhetsartiklar. (Uti en följd af sakkunniga uppsatser har Skaraborgs läns Iushållningssällskaps tidning förträffligt ådagalagt detta förhållande). Bevillningsutskottets utlåtande, som nu blifvit af båda kamrarne, efter mycket hofsamma debatter, antaget, har vederlagt de omnämnda farhågorna, i det utskottet bar, utan någon reservation, afstyrkt alla de protektionistiska motionerna, och detta uppå ett sätt, som röjer snarare spår af en uppfattning i frihandelsriktning än tvertom. Så tillbakavisade utskottet hr Odelbergs motion om förhöjning af tullen å kaffe från 12 till 25 öre pr eÅ med uttalande af den sanningen, att tullen på kaffe ,,redan uppnått den gräns, hvilken klokheten sur flera synpunkter förbjuder att för närvarande öfverskrida. (Ordenf, för närvarande bära spår af en insmuggling från någon from protektionist). Likaledes afstyrker utskottet samme hr Odelbergs motion, att införseln af ost skulle beläggas med en tullafgift af 2 rdr 50 öre pr centner. Utskottet yttrar häruti bland annat: I trots, eller kanske i följd, af denna tullfrihet, har ostproduktionen inom landet så utvecklat sig, att den icke endast i vida högre mån än förut förmår tillfredsställa förbrukningsbehofvet, utan äfven med växarde framgång söker sig väg till utländska marknader. Enligt kommerskollegii uppgifter belöpte sig införseln af ost i medeltal åren 1S60—1564 till 12,094 centner, men i medeltal åren 1865—1869 endast till 8, 130 centner, under der det utförseln för samma perioderstigit i medeltal från 823 till 1,379 centner. Under sådana förhållanden torde man vara berättigad draga den slutsats, att en med insigt och omsorg bedrifven inhemsk ostproduktion för sitt bestånd och fortgående utveckling alldeles icke behöfver en på tullskydd beroende stegring i sina varupris, hvilken icke kan vinnas annorlunda än på andra näringars bekostnad, och som derjemte i förhållande till den här föreslagna tullsatsen skulle för de gröfre och billigare ostslagen stiga till icke mindre än 15 proc. af varuvärdet. Likaså afstyrker utskottet hr Odelbergs motion om tull å smör af 2 rdr 50 öre per centner, under erinran, att importen af smör visat, efter tullfrihetens införande, en blott ringa tillväxt, hvaremot utförseln stigit i medeltal pr är från 1,763 till 18,569 centner. — Så afstyrker utskottet tillika den föreslagna tullen å omalen spanmdl (råg och hvete) samt å rägoch hvetemjöl, anmärkande i sednare sallet: Tullbeskattning å mjöl och gryn, under det råvaran vore tullfri, skulle icke lända till jordbrukets fördel, utan fasthelldre endast komma qvarnegarne till godo, under det den deremot blefve en tunga såväl för mängden af jordbrukarne sjelfve som för det öfvervågande flertalet at öfriga samhällsmedlemmar. — — ,Skyddandet medelst höga tullsatser af den genom landets naturliga förhållanden redan gynnade qvarnrörelsen skulle innebära uppmuntran till otörändradt qvarstående å den jemförelsevis låga ståndpunkt, hvarå förmalnivgsindustrien inom landet i allmänhet befinner sig. Det är en äkta och sann fribandelssats, som utskottet här uttalat. Motionen om ökad tull å tobak afstyrkes hufvudsakligen på grund af den fara, som ligger i en ökad oloflig insmuggling från Norge, hvarigenom den förhöjda tullen skulle förminska, men ej föröka statsverkets inkomster af denna tull. När riksdagen har till alla delar bifallit detta Bevwvillningsutskottets utlåtande, och detta utan någon nämnvärd strid, ja nära nog utan voteringar, så synas 038 handelsfrihetens grundsatser hafva blifvit af 1870 års riksdag godkända utöfver all förväntan, en sakernas utgång, hvaråt vi uppriktigt fägna oss. Tör sjelfva industrien är detta af synnerlig vigt, ty våra industriidkare skola väl härigenom småningom lära sig, att det är förlorad möda att söka återfå dessa salska skyddsvärn, och skola derester börja att arbeta i en annan riktning, eller så att de kunna i fråga om varornas bäde qvalitet och pris täfla med andra länder. Flera at våra näringsgrenar hafva också med framgång ingått på denna bana, t. ex. klädestillverkningen i Norrköping, och vi betvifla ingalunda att ju Sverige skall, om denna väg fullföljes, komma i en ej aflägsen framtid att intaga en mycket hög ståndpunkt i industriellt afseende. Må man blott komma ifrån att här se sig tillbaka, vare sig till skråtiden eller skyddsoch förbudstiderna, — de äro, böra LL . 1 — 2 0