Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1870, sida 1

AAA33gn3n333nnnt TE I GA att värna landets sjelfständighet? Den dolskhet, som alstras af föreställningen, att alla fördelar och all makt i landet tillkomma de rika, är icke mycket mottaglig för sosterlandskärlekens hänförelse. Det finnes i sanning alltför mycken naturlig benägenhet hos den fattige att känna missnöje med sin lott och erfara missunsamhet mot de bättre lottade, för att man skall genom okloka lagar gifva näring och ett visst sken af berättigande åt sådana känslor samt föröka deras intensitet. Man må kunna, huru mycket man behagar, teoretiskt försvara den store godsegarens befogenhet att rösta för sin klientel; man skall dock aldrig lyckas i allmänna föreställningssättet få det betraktadt annorlunda än som en skriande orättvisa, såsom någonting föga mindre än ett våld, att då medlemmarne af en kommun komma tillsammans för att rådpläga och besluta om gemensamma angelägenheter, en enda person skulle kunna sjelfrådigt diktera beslut tvert emot hela den öfriga menighetens åsigt. Kanske är det just derföre att vi, i jemförelse med många andra länder, i sjeltva verket ega så mycken praktisk och faktisk frihet och så många oskattbara fördelar, hvilka böra göra oss vårt fosterland för oss kärt och dyrbart, som det är så mycket mera påkostande att se på vissa områden orimligheter upprätthållas, som äro egnade att nere i de djupa lederna utbreda ofördelaktiga föreillningssätt om tillståndet i landet. Det ir ur denna synpunkt, som man företrädesvis torde ha skäl beklaga, att Första kammaren satt sitt veto mot den ifrågavarande reformen, ty i och för sig tror ag icke att den skulle förändrat mycket i le bestående förhållandena eller på nämnvärdt sätt rubbat maktfördelningen inom communerna.