Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1870, sida 2

erhängande Damokles-svärdet sålunda blif-ji it lyftadt från trafikstyrelsens hufvud. . Genom 1856—1858 årens riksdagsbeslut . ade lärarne vid rikets elementarläroverk äal lifvit i afseende å löneoch pensionsför-sknåner likställde med civile embetsoch? jenstemän i allmänhet. imellertid hade cke dess mindre desse lärare blifvit bishållne vid den gamla förmånen af tjenteoch nådår på det sätt, att deras sterbus fått uppbära ?, af lönen, hvaremot len återstående fjerdedelen utgått såsom bidrag till aflöning åt den som uppehållit jensten, hvarjemte den sedrare fått af statsmedel uppbära fyllnadsarfvode. Detta förhållande har synts revisorerne oriktigt, och statsutskottet har, med anledning deraf, homställt, att riksdagen ville i und. skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes tillse, att statsverket icke vidare må betungas med någon utgift för arfvode till dem, som under tjensteoch nådår uppehålla lärarebefattning vid elementarläroverken. Riksdagen har bifallit denna hemställan. Vid granskningen af extra anslaget till bekostande af offentliga vetenskapliga föredrag i Stockholm, hafva revisorerne gjort den förr omnämnda, besynnerliga upptäckten, att af anslaget, stort 10,000 rdr, blifvit användt: 500 rdr till en redogörare, 1,054 rdr till aflöning åt vaktbetjening och polisbevakning, samt 336 rdr till lokalens iordninghållande, oaktadtstadsfullmäktige åtagit sig att tillhandabålla kostnadsfri lokal, så att sjelsve söreläsarne af anslaget erhållit endast 5, 675 rdr, eller något öfver halfva anslagsbeloppet, hvaraf dock fanns en behållning i kassan af 827 rdr. Utskottet har visserligen ej funnit den med anledning af anmärkningen afgifna förklaring tillfredsställande, men tillstyrker riksdagen att låta vid densamma bero. Beträffande förvaltningen af folkskollärarnes pensionsinrättning anföras likaledes några anmärkningsvärda data. Under det från inrättningen under revisionsåret utgått pensioner till 4 personer med tillsammans 328 rdr, har för samma år arfvodet till direktionens ledamöter, tjenstemän och vaktbetjente uppgått till sammanlagdt 4,958 rdr samt öfrige förvaltningskostnader till 918 rdr, oberäknadt ett belopp af 1,601 rdr för möbler och inventarier till inrättningens embetslokal. Antalet af de uti pensionsinrättningen delegande folkskoledistrikter uppgick år 1867 till 2,177, med 2,825 lärare och för 1868 till 2,179 med 2,857 lärare. För sistnämnda år hade ock pensioner utgått till 28 pensionärer med ett sammanräknadt belopp af 6,371 rdr under det arfvoden och öfriga förvaltningskostnader utgjort tillhopa 7,008 rdr. Statsutskottet har icke funnit sig tillfredsstäldt af direktionens förklaring, utan tillstyrker, ,att riksdagen ville i underd. skrifvelse anhålla, det Kgl. Maj:t täcktes i afseende å förvaltningen af solkskollärarnes pensionsinrättning anbefalla sådana åtgärder, att kostnaderna för denna förvaltning må i väsendtlig mån nedbringas. Andra kammaren har återremitterat statsutskottets betänkande rörande revisorernas berättelse i fråga om 1868 års statslån, under önskan att förhållandet med detta lån må blifva närmare utredt. Då första kammaren godkänt utskottets yttrande, lärer väl denna återremiss ej leda till något resultat, hvilket är skada, emedan en sådan utredning, om den blefve utförd med sakkunskap och opartiskhet, skulle helt visst komma att ådagalägga, det detta vårt dyraste lån var i verkligheten det mest lyckade, då det, följande efter 3:ne föregående, mer eller mindre misslyckade lånetransaktioner, förmådde på en gång höja vårt lands kredit och, genom lånets framgång på den engelska marknaden, gjort oss mera oberoende af de tyska långifvarne, i hvilkas händer vi tillförene helt och hållet befunno oss. Det är helt visst att hade icke detta lån kommit till stånd, hvilket, som man säger, hängde på ett hår, och rönt den framgång det fick, så hade våra statspapper icke stått på den punkt de nu göra, då de i betydlig mån hållas uppe genom de höga noteringarne i Hugland, och så hade vi ej heller kunnat göra ett nytt lån på de vilkor, bvartill ett sådant numera utan tvifvel skall låta uppnegociera sig. Man lärer, vid en utredning af saken, icke kunna undgå att erfara, hurusom de vilkor, som äskades från andra håll, voro långt mera betungande, utan att erbjuda förmånen af en ny marknad. Det är således skada, att andra kammarens framställning i ämnet icke kan leda till något resultat, enär dermed vissa af illviljan utspridda rykten skulle hafva fått sin bästa vederläggning. Kostnaden för den väpnade freden i Europa. D. N:r anför några siffror rörande kostnaden för den väpnade freden i Europa, nyligen framlagda af den franske statistikern hr Legoyt. Under förlidet år, 1869, höll Europa, .s.g sTos