Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1870, sida 3

11917 VDM Udvt SURA VVD J14 HJ VID LL digheten hämmande privilegier existera och de lagliga befordringsvilkoren på em. betsmannabanan åtminstone i teorien e medgifva något savoriseringssystem, tycke: det som borde en och hvar solkrepresentant ej hysa någon betänklighet mot der reform, som här föreslås, och om hvilker förf. säger, att den mer än något anna skulle bidraga att både fostra och framhålla de politiska karaktererna. För öfrigt söker förf. visa nödvändigheten af, att de särskilta valkretsarna eller de särskilta politiska partierna inom valkretsarna organisera sig så, att en stadigvarande politisk sammanbållning eger rum äfven under tider mellan valen, d. v. s. att do utse en komite som eger att föranstalta om möten mellan riksdagsombudet och valmännen tör redogörelser för riksdagsförhandlingarna eller öfverläggningar och debatter rörande allmänna ärenden. Säkert skulle sålunda arrangerade sammankomster komma att vida bättre motsvara sin uppgift, än de folkmöten, som anordnats på sednare tider af personer, hvilka, utan att i personliga egenskaper eller i den allmänna aktningen och förtroendet ega något berättigande dertill, söka att på detta sätt genomdrifva sina planer eller att åtminstone för tillfället få spela en framstående roll. Mindre grundade än de af oss här framhällna anmärkningarne förekomma de, hvilka författaren uttalar i den sednare artikeln. Här igenkännes han såsom en sakförare för nyliberala läror, som hos den sanna frihetens förkämpar väckt ganska starka betänkligheter. Han fordrar ej blott, att den jordegande allmogen skall befrias från .de orättvisa och tunga bördor, som ligga på jorden — något, som länge utgjort ett önskningsmål för många bland de gammalliberala — utan han yrkar äfven, att ven stor del af den arbetande klassen på landet befrias från det ok, som tjenstehjonsstadgan pålägger den, på det den må i stället förvandlas till en klass af fria arbetare och dymedelst göras fullt skicklig att deltaga i det politiska lifvet. Villigt erkänna vi det med verkligheten öfverensstämmande i förf:s saftiga skildring af stattorparens sorgliga ställning och medgifva, att stattorparesystemet är förknippadt med stora olägenheter äfven för husbönderna sjelfva. Men vi tro att förf. går alltför obesväradt, alltför sangviniskt tillväga, då han föreslår dels afskaffande helt tvärt, utan att ha något annat att sätta i stället derför än förkortandet af tjensteackorderna i en grad, som han icke vågar uppgifva. De invändningar, som kunna göras mot detta förslag, har han försökt vederlägga utan att lyckas deri. Han halkar så lätt som möjligt öfver sannolikheten, att många arbetare under den hårda årstiden skuile komma att sakna all arbetsförtjenst, och han förmenar, att sjelfva den omständigheten, att fördelarna om vintren låge på husbondens och om sommaren på tjenarens sida skulle nödvändigt leda till ett ömsesidigt tillmötesgående och att efterhand den emigrerande arbetsbefolkningen skulle lemna rum för en fastboende befolkning af fria arbetare, utaf hvilka hvar och en skulle ha sitt hem, sin lilla stuga och sin täppa, samt att sålunda ett ,omätligt (sic!) steg skulle vara taget till denna del af den arbetande klassens (sic!) lyftning både i ekonomiskt och sedligt afseende på samm gång en outomordentlig vinst skulle tillskyndas samhället i rent politiskt hänseende. Vinsten skulle väsendtligen bero derpå, att den egentlige arbetaren på kroppsarbetets liksom den på intelligensens område är allmänneligen taget, mera idealist än representanten af egendom, och att han derföre såsom naturlig förkämpe för sanningens och rättvisans idcer just vore den, som skulle bidraga till samhällets trygghet, sedan valrätten och valbarheten hunnit att utsträckas till honom. Att någon sanning kan ligga till grund för detta författarens räsonnemang, vilja vi icke bestrida, men det synes oss å andra sidan temligen atgjordt, att han med förbiseende af alla omständigheter, som tjena att motverka det resultat, hvars verklighet ban förfäktar, drager de djerfvaste slutsatser af premisser, som kanske sjelfva äro något för rundligt tilltagna — eller med andra ord, att ban ser saken ensidigt, då han — för att tala med en viss artikelförfattare — bygger sitt hopp om Sverises framtid på stattorpareklassen. Till ösningen af arbetarefrågan erfordras nåsot helt annat än hvad förf. föreslår, och hvad beträffar hans åsigt, att valrätten nu genast borde utsträckas till alla dem, som betala skatt efter andra artikeln, så ir det endast alltför möjligt, att en sådan reform skulle ba följder fullkomligt motsatta dem, som förf. väntar. En kort uppsats i detta häfte söker idagalägga olämpligheten af den undervisning i bibliska historien, som för närvarande meddelas i solkskolorna. En annan bär titeln ,, Vår tids moskoviter och ir skrifven med anledning at Ivan Turzenjevs på svenska öfversatta roman ,, Rök samt har E. v. Qvanten till författare. Den gifver läsaren begrepp om det väsentliga innehållet af denna synnerligen märkliga skildring af det moderna Ryssands inre lif, hvars karakteristiker af ryska typer bära sanningens omisskänneliga prägel. Hr v. Qvantens referat är rikt på upplysningar om våra östliga grannars culturutveckling, verldsåskådning och naionala egendomligheter samt fördenskull ifven förtjent af deras uppmärksamhet.