Bref från Landsorten. (Från redaktionens korrespondent.) Ekesjö d. 4 April 1870. Arbetareföreningen härstädes firade förliden gårdag en liten fest. 1 elementarskolans gymnastikJokal hade man uppfört en enkel tribun och inflyttat en mängd sittbänkar. Ilär samlades nu arbetareföreningens ledamöter jemte åtskilliga andra för .saken intresserade personer, deribland flera damer. Efter en festmarsch, utförd af småländska qvintetten, bestegs tribunen af ordföranden, som efter ett versifioradt helsningsoch inledningstal redogjorde bland annat för Ekesjö arbetareförenings uppkomst och utveckling. Härpå följde ett potpourri af Bellmansmelodier, utfördt af qrintetten, hvarefter en annan af föreningens ledamöter höll ett tal rörande arbetareföreningar i allmänhet, deras nytta och gränsen för deras verksamhet. Efter detta tal blåstes: Södermans bondbröllop. slutordet: Ett poem af Nybom rörande qvinnan, utsades af en ledamot, och sedan man ånyo fått höra en festlig marsch, var den enkla, talrikt bevistade högtidligheten slut. Inkomsterna för aftonen voro afsedda till anskaffande af en serskild läselokal för föreningen. I Söndags, efter högmessogudstjenstens slut, hade vi skollärareval. Valet utföll till församlingens och folkskolans bästa. Underligt nog är det dock, att en sådan lag som den, att pastors röster beräknas till hälften af alla de afgifua, ännu kan få qvarstå. Man arbetar ju i våra dagar så mycket på skolans och kyrkans skiljande från hvarandra, ett arbete som är all heder värdt, men hvarföre borttager man icke en sådan lag, som den påpekade, hvilken i de flesta fall törvandlar församlingarne till myndlingar under presten såsom förmyndare! Så var visserligen ej förhållandet, då folkskollärarevalet hölls härstädes i Söndags; ty församling och pastor voro dervid ense, hvilket röstpluraliteten visade; men huru ofta inträffar ej på andra håll motsatsen! Erfarenheten har mer är ett sorgligt fall i dylikt hänseende att framvisa ur folkskolans historia. Det kan väl också knappast gifvas något vidrigare, än att en enda person skall vara den afgörande i en sak så vigtig och så maktpåliggande som folkskolans. Vi hoppas att den tid ej är så synnerligt aflägsen, då den så länge omtalade regleringen af prestens och folkskolans förhållande till hvarandra blir tidsenligt ordnad. Lika säkert som det är att svenska folkets höjande i intellektuelt afseende beror på tolkskolan och tager något så när jemna steg med