Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1870, sida 1

stersson (Wasa), drotsens äldste son, en ståtlig man med ädla ansigtsdrag och en värdig hållning. — Sigen I det, min frände — sade herr Jöns med den mest oskyldiga och förvånade uppsyn, sedan de väl kommit in i den stora samlingssalen — sägen I det... Gud förbjude, att något oväntadt tilldragit sig... det kunde hafva svåra och oöfverskådliga följder med sig. Slottsportarne äro stängda, sägen I, och ingen slipper ut eller in...? — Så sade en af min faders svenner, hvilken var der tidigt för min faders räkning, och är hälften sanning af hvad som förmäldes, så fruktar jag, att det inträffat, som icke vidare kan hjelpas. — Dock kan man icke alltid rätta sig efter mene mans tal... de göra så lätt en eld af en liten gnista ... När stängdes slottsportarne? — Det månde hafva skett straxt före midnatt! Då voro endast några få bröllopsgäster qvar af dem, som hade sitt herberge i staden, och jag var en bland dem ... när vi begåfvo oss derifrån, pågick dansen ännu som bäst, och vår frände marsken var sjelfva glädjen. Kort derefter månde olyckan hafva timat..-. — Olyckan! — utropade herr Jöns — så talen I då ändteligen i tydliga och begripliga ord, hvilken olycka, käre frände? — Efter hvad svennen sade, lärer något förräderi varit å bane bland marskens svenner, han blef midt under dansen utkallad i riddarloftet, och der har han blifvit ötverfallen och antingen fängslad eller ock, hvilket måhända är mindre sannolikt, mördad på stället, som han gick och stod ... — Vid de fem såren, frände, hvad sägen I mig der ... Gud må veta, huru djupt det går mig till sinnes, men är det sant, som I berätten, så kunna vi gladja oss åt, att eder fader, den ädle