Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1870, sida 3

Blandade ämnen. En björnjagt i Lappmarken. (Meddeladt idningen ,,Vesterbotten.) Då lappmännen, brölerne Johan Johansson och Christoffer Johansson från Wilhelmina, den 12 Mars ungefärligen en sjerdedels mil ifrån Tegsnäs by i Fredri ken, sörsedde med en tre qvarts aln lång lod och, som vanligt, åtföljda af siva renbundar, .rände ikring sin renhjord, blefvo de varse att i en tvärbrant backe snön bade en besynnerlig brun färg, och, då derjemte deras hundar stannade och skällde vid ett d ädes befintligt hål, började lapparne misstänka, att en björn möjlig unde hafva sitt ide, hvarföre de, emedan backen var så tvärbrant, att de icke kunde komma dit up med skidor, ig dessa och till fots trädde dit upp, ställande sina skjutstafvar i kors det af nundarne utvista hålet men då blef, såsom lapparne uttryckte sig, en sådan rörelse under deras tötter, att hela jorden dundrade, och i detsamma kommo tyra (4) stora rytande björnar framrusande. Lapparne blefvo till en början mycket förskräckta, men hemtade sig snart, och efter hällen rådplägning beslöto de, att den ene utaf dem skulle begitva sig till den helt nära belägna byn efter undsättning — emedan de med den lilla bössan icke vågade angripa så många bestar — och den andre skulle under tiden vakta björnarne. Då dessa emellertid icke nöjde sig med detensiven, utan började gå anfallsvis till väga, ville lappen, som känd sig säker på sina skidor i den djupa snön, försö hvad han kunde uträtta med den lilla bö lyckades verkligen, på nära båll, med ett vi tadt skott döda en af bestarne. De qv: björnarne blefvo då bragta till det största raseri och kommo alla tre med gapande käftar rusande mot bonom; men emedan lappen på sina skidor med lätthet i den djupa snön kunde retirera undan dem, så tycktes björnarne fatta ett annat beslut, nemligen reträtt till den närbelägna stora Lögdasjön, hvarest var mycket grund snö. När lappen märkte detta, bittade han på en krigslist, som bestod deruti, att han retade björnarne så, att de åter togo till offensiven, hvarigenom han kunde locka dem åter upp mot berget, der snön var djup. Undsättning ankom nu ifrån byn, bestående af Erik Pålssons tvenne unga och raska söner, af hvilka den ene, Paulus Johan, var en säker skytt, samt den andre lappen Johan Johansson. Dessa voro likväl så illa rustade, att de medhade blott en hagelbössa, till hvilkea de stöpt kulor, men, hvad värre var, blott några få knallhattar. Derföre fattades det beslut, att Paulus Johan såsom säker skytt skulle föra geväret, men ej afloss sitt skott förr än björnen var honom in på lif vet. Detta skedde ock. Lapparne jagade björ narne och Paulus stod stilla och väntade till dess besten kom så inom skotthåll, att han var om att träffa. En af björnarne var honom så när skottet aflossades, att blod björnen sprutade på skyttens händer. För hvart skott föll s en björn. Tre björnar blefvo på sådant sätt fälda, men mörkret inbröt, hvar den fjerde måste smnas till morgondagen. Tidigt på Söndags morgonen, den 13 Mars, voro jägarne åter ute, och ef