Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1870, sida 2

framför sig det lefvande beviset på ett svek, som han af hjertat hade önskat fjärran från sitt hof och sina män. Mannen hade liksom hans broder utmärkt sig genom duglighet och raskhet, och marsken hade derför gifvit honom många vigtiga värf att utföra, till och med vid ett och annat tillfälle rådfört sig med honom och skänkt honom enskildt förtroende samt helt nyligen upphöjt honom till anförare för en afdelning af sina svenner. Allt detta födde vreden och smärtan i marskens sinne. Men så föga var marsken i detta ögonblick böjd att se det svarta och onda i verlden, att han icke ett ögonblick tänkte sig denna tilldragelse såsom något annat, än ett försök af den förblindade svennen att tillfredsställa sin egen hämnd, en enstaka handling utan samband med något annat. Utan tvifvel var ock Börje Mårtensson sjelf långt ifrån att ana, det han icke var annat än ett verktyg i en annans hand. De trådar, som här på ett ögonblick genom Erik och Nils Bosson afskurits, voro allt för slugt spunna och djupt utlagda, för att hvem som helst skulle kunna spåra dem. Erik deremot, som visste mera än alla andra om de hemliga stämplingarna, eburu icke ens han hade reda på den hand eller de händer, från hvilka de hemliga trådarna ytterst utgingo, — Erik ville icke låta ett så gynnsamt tillfälle att öppna dens ögon, som hans egen herre tjenade, gå obegagnadt förbi, utan ryckte Nilsi tröjärmen, att han skulle låta marsken förstå, huru allt hängde ihop. Prxils, som icke riktigt kunde gifva sitt bifall åt det sätt, hvarpå Erik kommit till kunskap om förräderiet, och derför icke kunde förmå sig att yttra något, som skulle nödgat honom att anföra den hemliga spejningen såsom stöd för sitt handlingssätt, ehuru ban icke gick så långt i ridderlig noggranhet, att han, då verklig fara hotade, ville draga sig undan blott derför, att han ej kunde