narie bolagsstämma, hvarvid advokatfiskalen Billbergh fungerade såsom ordförande. De vid stämman uypplästa styrelseoch revisionsberättelserna omfattade en tid af endast tre månader, nemligen från den 1 Oktober sistl. år, då bolaget trädde i verksamhet, till samma års slut. Enligt hvad af berättelserna inhemtades hade bolaget redan under denna första, åt förberedande arbeten till stor del egnade, verksamhetsperiod hunnit meddela försäkring af 241 skuldebref, intecknade inom ett sammanräknadt kapitalbelopp af 1,210,330 rdr 94 öre i 33 fastigheter, hvilkas sammanräknade brandförsäkringsvärden uppgå till 2,711,645 rdr. Ä Tor bolagets rörelse under innevarande ärs första qvartal lemnades en muntlig redogörelse, hvaraf framgick, att bolaget till den 1 i denna månad, d. v. s. efter ett halft års verksamhet, meddelat försäkring af 396 skuldebref, intecknade inom ett sammanlagdt belopp af 2,083,918 rdr 44 öre i 61 fastigheter, hvilkas sammanräknade brandförsäkringsvärde utgör 3,756,995 rdr. Om de s. k. premielånen inberäknades i den summa, inom hvilken de försäkrade inteckningarne åtnjöto prioritetsrätt i de pantförskrifna egendomarne, så befanns att dessa inteckningar lågo i medeltal inom hälften af egendomarnes brandförsäkringsvärden. Under det förflutna halfåret hade bolaget belånat tillsammans 134 garanterade inteckningar, gällande för ett sammanräknadt kapitalbelopp af 502,650 rår. Dessa inteckningar hade genom bolagets försorg till större delen sedermera placerats antingen i offentliga kassor eller hos enskilda kapitalister och i hvarje fall efter en ränta af endast 5!3 procent. Kapital, för hvilka sökts placering mot säkerhet af garanterade inteckningar, hade under den förflutna tiden tillströmmat i sädan myckenhet, att styrelsen måst visa ifrån sig icke obetydliga summor, hvilkas placerande på önskadt sätt icke kunnat åstadkommas, till följd deraf att garanterade inteckningar till erforderhgt belopp icke funnits att för tillfället tillgå. Denna erfarenhet syntes vittna att bolaget redan lyckats fullständigt uppnå sitt hufvudsakliga ändamål, nemligen att skafia förtroende åt de med bolagets garanti försedda inteckningar. Då sistl. års bokslut inträffade redan trenne månader efter det bolaget trädt i verksamhet, så kunde det naturligtvis icke blifva tråga om någon vinstutdelning för nästl. år. Enligt hvad af revisionsberättelsen framgick hade emellertid bolagets rörelse redan under dessa första trenne månader lemnat en behållning, motsvarande omkring 6 procent för år räknadt å det kontanta aktiekapitalet. Denna behållning hade hufvudsakligen uppkommit genom influtne bemedlingsprovisioner, inskrifi fgifter och räntor m. m., hvaremot de under 1569 till bolaget inbetalda försäkringspremierna blifvit till största delen afsatta till den s. k. förpåkringslonden. ö IIrr Schager, Ablberg och Wagner, hvilka voro i tur att ur styrelsen afgå, återvaldes. Vidare utsågos till revisorer: hrr A. Lamm, C. L. J. Lindström och C. A. Nelson; till revisorsuppleanter: hrr J. Wahlgren, T. A. Billberg och C. F. Granholm, samt till styrelsesuppleanter: hrr E. Heckscher och P. Samzelius. — Föredrag om underbefälsskolor hölls i Onsdags afton inom militärsällskapet af generalstabsofficern frih. Stjernstedt. — Disputationen mellan frih. Raab och kapten Nerman angående smalspåriga och bredspäriga jernbanors inbördes företräde, egde, såsom ämnadt var, rum i Måndags afton i slöjdskolans stora hörsal. Af de utaf kapten Nerman uppställda teserna blefvo endast de tvenne första diskuterade, hvaremot de två öfriga, enär kl. var då närmare 11, lemnades åsido. Den ovanliga striden bevittnades af ett stort antal personer, bland hvilka märktes en mängd ledamöter af riksdagens båda kamrar, flera af statsrådets medlemmar, åtskilliga jernvägsingeniörer, publicister m. fl. Piesidium fördes af grefve Henning Hamilton, till hvilken de båda antogonisterne, efter slutad strid, hemburo uttrycken af sin tacksamhet och vördnad. Vid ingången erlades en afgift af 25 öre person till betäckande af kostnaderna för upplysning m. m. Det möjligen dervid uppkomna ötverskottet lär komma att ölverlemnas till högskolefonden. Dag. N:r lemnar en utförligare framställning af diskussionen, dervid dock hufvudsakligen anföres endast hvad frih. Raab hade att säga. IIv Nerman afgaf också mest skriftliga yttranden, hvilka icke kunna så lätt refereras. Tidningen slutar med följande omdöme: Fringe Raab var i följd af sin störros vana öfvrlägsen i debatten och under densamma begagnade han oftare än billigt var, men onekligen lyckligt, sarkasmens vapen. — K. Dramatiska teatern gaf i Lördags afton för fullt hus tre nya pjeser, hvilka alla mottogos med bifall. D. B. yttrar härom: Gamla Skrinet!, komedi i 1 akt, fritt från tyskan, utfördes på ett serdeles fint sätt at fruarna chwartz och Kinmansson, under det fru AImlöf var en ypperlig, gammal varmhjertad trotjenarin-. pa samt hrr Kinmansson och Kuut Almlöf ett par förträtfliga äkta må Man hade det numera i syata nöjet att se hr Knut Almlöf, som ung herre. en kontrast af god verkan mot den gamle herrn, återigen en ny skapelse i den genren, som han visade i sista pjesen. För nervösa fruar, komedi ll eller rättare proverb och sannolikt icke urprungliligen från tyskan, är en liten nätt Ples. som ger fröken Sandberg tillfälle att visa sig från sin mest i fördelaktiga sida och åt herr Fredrikson bereder , avledning att af ett till det yttre temligen obetyd; ; ligt parti skapa en fin karaktersroll. Din nästas hustru, den sista pjesen, är ett från tyskan öfversatt lustspel af gladaste slag. Publiken skrattade och applåderade ooh applåderade och skrattade från början till slut. Fru Almlöf och fröken Sandberg samt hrr K. Almlöf, Hedin och Fredrik-. son täflade också om att bereda framgång åt den ö i sig sjelft mycket roliga pjesen. Ilela programmet gjorde alltså stor lycka och kommer sannolikt att länge hålla sig på repertoaren. — Josefina Eklunds hem. Från rättegångsförhandlingarne rörande Josefina Eklund anför A.-B. bland annat följande: Genom de efteriorskningar, som egt rum i afseende på Eklundska familjens alla förhållanden, Lada att få afadran undeoeretyundam