Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1870, sida 2

småtärnor i detsamma nalkades och tilltalade henne. Hon tyckte sig dervid, just som hon slog upp blicken, se skymten af Nils Bosson, som hastigt försvann vid dörren, liksom ville han skynda efter sin herre. Marsken riktade sin gång till lönkammaren, der han ur skrinet med de många dyrbarheterna ville framtaga det minne, som han ämnade gifva sin brud, och då han härvid gick igenom riddarlostet, kom höfvidsmannen för vakten fram emot honom. — Förlåten mig, nådige herre — sade höfvidsmannen och ville hejda marsken, men denne vinkade med handen. — I morgon, i morgon, Börje...! — sade han brådskande och vände sig åt en annan dörr, än den som ledde till gången, der vakten stod. — Det är af yttersta vigt, herre fortsatte höfvidsmannen — jag stod just på väg att söka upp eder, hvad jag har att säga, tål intet uppskot! Med tydlig motvilja stannade marsken för att låta höfvidsmannen säga hvad han hade på hjertat, men såg icke ens åt honom utan höll blicken riktad åt det håll, dit han ämnat sig, i akt och mening att genast fortsätta sin gång, så fort han hört hvarom frågan var och derpå afgifvit sitt svar, så kort och snabbt som saken kunde tillåta. Men höfvidsmannen sattade marsken i armen och sade: — Det gäller eder makt, herre, och kanske edert lif! Nu spände Carl sina ögon i mannen, och en vredeslamma lågade ur dem, i det han ryckte sin arm lös. — Hvad menar du, Börje? — sporde han — min makt och mitt lif! Står det till dig att veta något om de sakerna, så månde du hafva märkliga kunskapare, eller stiger bröllopsölet åt hufvudet ...