Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1870, sida 2

Göteborg den 5 April. Frivilliga skarpskyttekåren har i utfärdad annons uppmanat de personer, hvilka vilja ingå som nya ledamöter i kåren, äfvensom dem, hvilka redan gjort en sådan anmälan, att samlas i exercishuset nästa Thorsdag kl. 12 S på aftonen. Meningen är, att rekrytbildningen för året då skall begynna, och är det särskilt angeläget, att de som ingått i beväringsäldern och vilja vinna befrielse från det första årets beväringsöfningar, nu infinna sig för att bedrifva rekrytöfvingarne med den kraft, att de kunna blifva approberade vid den förestående uppvisningen i början eller medlet af Maj månad. Man förnimmer rätt ofta huru frivilliga skarpskyttekårer i olika delar af landet upplösa sig och erfar nästan öfverallt ett afmattningstillstånd i den rörelse, som bragte dessa kårer till lif, och så har det tal vunnit alltmer styrka, att denna rörelses tid nu är ute. Mången vill häri se ett bevis för att det hela varit blott en mode-sak, eller en flyktig uppbrusning af det allmänna tänkesättet, som förgått lika hastigt som den uppstått, hvaremot många skarpskysterörelsens vänner antaga att man nu kan upphöra, sedan kårerna uppfyllt sin mission. Enligt vårt förmenande hafva de friviliga föreningar, hvarom här är fråga, visserligen uppfyllt en mission af ganska stor betydelse, men deraf följer ingalunda, att de nu böra upplösa sig och hvila på sina agrar. De hafva, dessa föreningar, för)eredt den allmänna meningen för den stora uppgiften: en allmän nationalbeväpning; de hafva verkat en icke obetydlig militärisk bildning i landet och hafva åstadommit ett icke ringa antal gevär. De hafva haft ett inflytande äfven på det miitära väsendet, ja, ock på vår politiska utveckling, och de hafva befrämjat inföandet at vapenöfningar i ungdomens skolildning. De hafva, såväl genom sina militiira som musiköfningar, riktat hågen hos rätt många både yngre och äldre män till förströelser af en friskare och bättre art än len som erbjudes vid spelbordet eller på le offentliga förfriskningsställena. Men högst af allt uppskatta vi den lärdomen le gifvit svenska folket: att förstå, i sarans stund, organisera sig på militäriskt vis i corpralskaper, kompanier och bataljoner. Med allt detta hafva sålunda de frivilliga skarpskytteföreningarne uträttat så mycket moraliskt och praktiskt hänseende, att de äl återgäldat de uppoffringar, hvarmed inskilte och staten understödt dem. Deras illvaro har ej heller varit så kort. Då let af många antogs, att de ej skulle lefva MSS USSR F