NILS BOSSON SlURH.) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Nu gaf marsken ett tecken åt musiken att tystna, och alla blickar riktades utåt sjön och på det ståtliga fartyget, som kom der så högtidligt framgungande , med silkessegel å förgyllande råå. Alven från detta fartyg ljöd musik, och när det kom närmare, urskildes tonerna af Eugelbrektsvisan, och ett stormande jubelrop höjdes från folkmassan på stranden. Det var något alldeles oväntadt att höra dessa toner, men utom all tråga kunde ingenting lämpa sig battre att i folkets hjertan göra marskens brud kär, än att hon kom, beledsagad af just denna musik. På marsken sjelf hade aldrig denna visa gjort ett sådant intryck som nu; hon fråmmanade blixtlikt inom honom Engelbrekts bild och med detsamma ett aldrig så klart som nu förnummet medvetande af hvad som stält den bortgångne hjelten så ouppbinneligt högt, nämligen att han varit ett uttryck för detta folks högsta och ädlaste, men ock oafvisliga behof. Ett fritt och sjelfständigt Sverige, — det var hvad folket ville, och han liksom kände, huru hans hjerta i denna stund svälde af löftet att offra lif och blod för detta höga och heliga mål. Så föll seglet på brudskeppet och musiken tystnade, och den förgylda stäfven kom allt närmare och tog landfäste. På däcket stod bruden, omgifven af sina tärnor och förd v.d handen af sin fader, gamle riddar Carl Ormsson, och bakom dessa stodo brudriddarne, liksom höga furor kring