Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1870, sida 2

lat ett slikt förfarande. Ty personer, som, i förtroende till regeringens större insigter i denna sax, voterat för den mening de trott vara regeringens, skulle ju sedermera derpå finna sig svårligen bedragne. Vi äro alls icke vänner af någon intrig, men vi skulle icke hafva såsom sådan betraktat några minuters dröjsmål med voteringarnes begynnande, på det att regeringens ställning till frågan måtte hinna blifva bekant. Ja, vi kunna ifrågasätta, buruvida detta ej varit i sin ordning, på det att ej åtskilliga riksdagsmän skulle handla tvertemot hvad de eljest skolat göra. Då alltså sjelfva saken, om den verkligen förekommit, icke varit på något sätt ohederlig, så kunna vi icke anse det derom spridda ryktet vara ett ,,förtal. Och aldra minst kan ett sanningsenligt omnämnande af detta ryktes tillvaro rättvisligen 3å rubriceras. Ile C. FV. Worn bar dock behagat så beteckna vår aktade korrespondents meddelande i denna sak, och har han äfven låtit anklagelsen härför falla på HandelsTidningen, som , gjort sig till organ för spridningen af sådant förtal. Vi hafva låtit dessa ord inflyta utan anmärkning, emedan vi tro att hr Wern, ehuru han väl känner ordens valör, icke menat så ila som han sagt. Men vi hafva nu, med anledning af vår korrespondents bref i dagens blad, funnit oss föranlåtna att analysera giltigheten af den gjorda beskyllningen, af hvilken vi skulle känna oss sårade, derest vi icke kände, att äfven do mest aktningsvärde och betänksamme personer kunna någon.gång glömma sig, särdeles när det gäller pressen. Vi hafva icke längesedan haft ett ord obytt med en kollega inom pressen, tidvingen ,Kalmar, uti ett likartadt fall. Vi uppgåtvo sanningsenligt, och kunna med vittnen styrka detta, att en trovärdig person meddelat oss en viss uppgift, som sedermera befanns vara ogrundad. , Kalmar förklarade det vara obehörigt att omtala en sådan utsago, icke ens då man önskade se den vederlagd, och antörde ett exempel, hurusom man hittar på en beskyllning, säg mot magistraten i Kongsbacka, offentliggör densamma och förklarar sedermera: det var ju väl för magistraten, att vi omtalade saken, så att den kunnat vederläggas. Men i denna jemförelse ligger vigten derpå, om ryktet verkligen varit spridt, eller om det blifvit af mig diktadt. Detta är en betydlig skillnad. Nu anse vi hvarken oss eller andra vara berättigade att lättsinnigt sprida alla möjliga rykten, som kunna uppstå. Men omständigheterna kunna vara sådana, att det är ej blott rätt, utan rentaf nödvändigt att omnämna tillvaron af ett existerande rykte. För egen del skulle vi mer än en gång varit tacksamme, om vi egt tillfälle att offentligt gendrifva utsagor, som illviljan eller lättsinnet låtit i smyg utsprida, i stället för att deremot stå alldeles svarslösa. Det förekommer också saker, som verkligen passerat, men ej kunna bevisas. Månne det då är alldeles obehörigt af en tidning att bringa en gerningsman i det förargliga dilemmat att nödgas förklara den klandervärda handlingen? Är han oskyldig, så blir det honom lätt att uttala detta, och tidningen, som äfventyrat frågan, eller, m. a. o., som gjort husvisitationen, får nog sota derför. Men sanningen har vunnit. Då här åter blifvit tal om saker, som höra till den publicistiska konduiten, kunna vi ej lemna oanmärkt, att Aftonbladet, under en farbroderlig förmaning till kamrarnes talmän för ett par tre dagar sedan, bland annat klandrar dessa för att de tillåta talare , mycket direkt apostrofera hvarandra med otidigheter, utan att bringa dem till ordningen. Såsom exempel härpå anför Aftonbladet, att talare från representant-binken ,titulerat hvarandra dansmästare, klumpiga björnar, m.m. Vi anhålla få upplysa Aftonbladet, att några sådana ,tituleringar icke förekommit vid någon riksdag. De satser, hvari de anförda orden en gång förekommo, voro så affattade, sagda i öfrigt helt skämtsamt, att talmannen varit alldeles oberättigad att derför gifva talarne någon admonition. Långt ifrån att ogilla talmännens goda takt i dessa hänseenden, finna vi densamma mycket prisvärd, och hoppas att aldrig den tid må komma, då desse funktionärer anse sig kallade att spela rolen af skolmästare eller guvernanter för kammarens ledamöter, hade de ock föredömen derför att hemta från sjelfva det af Aftonbladet åberopade Danmark. Staden och Länet. Mindre Teatern. . Slottet Toto gafs