Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1870, sida 3

Blandade ämnen; Muhamedansk fanatism, Den 9 Mars egde ett fruktansvärdt tumult rum i Tunis. På eftermiddagen störtade plötsligt en vattenbärare — såsom tet säges, en marockanare — genom det kristna qvarterets gator. Han hade en damascener-sabel i havden och högg med den löst på alla kristna och ändar, som han mötte, endast skonande mobrerna. Öfver 30 personer bletvo på detta sätt mer eller mindre hårdt sårade. En ung, vacker judinna, som bar europeisk drägt, beskyddades af sin chignon emot ett sabelhugg. och var detta sannolikt den enda gången en chignon varit till näson nytta. I Tunis bära många personer vapen och isynnerhet revolvrar, hvadan mänga, som voro beväpnade, sköto på den rasande menniskan, dock utan att träffa, förrän han slutligen blef hejdad af en kula, som träffade honom i benet. Möjligtvis troende, att den stora moskcen var tillstängd för de otrogna och således kunde för honom blifva ett tillflyktsställe, flydde han dit, Men en tjenare vid det engelska konsulatet anhöll honom här och förde honom till Kasbah, det gamla citadellet. 1 en stad sådan som Tunis, der befulkningen nästan beständigt lefver på gatorna, utbredde siväryktet om vattenbärarens bedrift med ljungeldens hastighet, och den lilla börsplatsen, der engelska konsulatet ligger, blef snart uppfyld at en ansenlig menniskomassa, mest sicillanare och maltesare. Alla tak och terrasser, så väl som mynningarne till de olika gatorna i närheten, voro uppfyllda af menniskor. Ålla, med undantag af mohrerna, hvil förhöllo sig passiva, begärde en snabb och sträng rättvisa. En deputation, beståen af franske, nske och danske konsulerna, begaf sig get till beyen, under det att de öfriga konsulerna sökte lugna mängden. Beyen lät sin premierminister Si Mustapha Kasuador emottasa konsulerna. Ministern. som är opopulär såväl hos infödingarne som hos utländnirgarne, helsades med pipande, hvisslingar och hånande skrik; emellertid meddelade han, att beyen hade bifallit den skyldiges afrättande. Mängden begaf sig derefter till citadellet, hvarest man visade den hufvudet af den då allaredan afrättade mördaren. Derefter skingrades folkmassan, och på aftonen var Tunis lika så lugnt som vanligt.