Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1870, sida 3

En ung vetenskapsman och hans vän. Ack, här sitter du ju inne, broder! Trodde jag ej det? Här, i stället att på fatet. få med ungdoms lätta och här är så lågt och halnet och här är så mörkt och tungt. IIar skall i en sådan håla sinnet hållas friskt och ungt? JOch härinne kan du dväljas, ensam både dag och natt. dubbe rein i ynglingsären, kinden vissnad, blicken matt. Med ett bröst, så sorgligt sjunket, med en äldrings krökta rygg. Främling för allt hopp, all glädje, lefnadstrött och menskoskygg. Vet du ej, att vårens stråle dansande och yr och varm Makar, mer och mer, det hvita höljet från naturens barm? Vet du ej, att fåglar komma, söka sina gamla bon, Som de byggde vid din takås, helsande från fjerran zon? Lägg ifrån dig bok och penna, kom, tag på dig hatt och rock, Vi gå ut, att på hvar tufva se de späda sippors flock. Se hur vårens härold andas på hvar buske, på hvar gren, Lockar små, små blad ur knoppar, svällande i solens sken. Och träd sedan ut i verlden, trifs bland menskor, någon gång. ord och siffror, streck och cirklar, dagen lång. Drick och skämta, le och älska, tids nog komma mulna dar. Länge kan du icke verka, om du själens kraft ej spar. Sitt ej ofr ar Spar du heldre dina lungor, broder. Känner du ej mig? Tror du, att min bana viker för ett fåviskt tal at dig. Nej, i sluttning går hon icke, någon vinkel hon ej tål: I en snörrät riktning går hon, till sitt föresatta mål. Jag mitt kära skrifbord lemna, mitt beqväma arbetsrum, För ett hvimmel utaf dårar. — Heldre vissna, tum för tum. Verlden känner jag tillfallo, med dess dårskap och dess flärd; Jag har lärt mig att beräkna på ett hår hvad den är värd. Våren! ha! den tid är flyktad rendå du mig gjorde Då jag såg med barnslig glädje lars lek. Verlden tog min lefnadslycka i sitt vida, öppna gap; Men jag finner tröst och glädje i min dyra vetenskap. ilars och fågDen är målet för min sträfvan, den är själen af jäl. min själ 8 Mina vänner äro böcker: vi förstå hvarann så lv väl. h Vid min klara arbetslampa, ack, hur nöjd, hur sh lugn jag Stor sak om min lifskraft minskas med hvar droppa olja der. Tänkarn, vakande om natten, om ock okänd, obelönt, . samtid, efterverld ju gagnar. Är ej detta stort och skönt? canske fattas rätt hans värde, först när han har träfvat nog. , hur han lefde, hur Få dock äro de som sp han dog. ystnad! Denna känsla, jemte sig ej andra ran är min älskarinna. är min varma själs si ), att gagna mensklighetea. det är hvad jag lef5 ver för )ch min yppersta belöning, att mitt namn med mig ej dör. Wilhelmina.