Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1870, sida 3

AmA Mo och , Sirenernas grotta ett litet intresalL UP (UCIII 113If.tt OC(RI 101111 oh underbart välljud sullt jemförliga med dem, hvarigenom dessa tjusade sin samtid. Det är ej mycket, som Carl Snoilsky hunnit ge oss, men hvad han skänkt är desto skönare, desto mera fulländadt. De lyriska skapelser, som innefattas i detta häfte, vittna om det ovanliga konstnårsskap, den unge skalden redan uppnått i en grad, som oroar en och annan, hvilken i den långsamma utvecklingen af rika naturanlag — i kampen mot formella svårigheter under den tidigare sångarperioden se en borgen för fortfarande produktivitet, motsvarande de rika löftena. Säkert är att, om vi jemföra dessa sånger med Schillers äldsta lyrik, står den svenske skalden ojemförligt öfver den tyske i tankens klarhet, i diktionens ledighet och korrekthet och öfverhufvud i hänseende till formen, under det att hos begge framträder en glödande sinnlighet och ett förherrligande af begären och lidelserna och ej blott af dessas föremål, som väcka anstöt eller förefalla motbjudande ofta nog hos Schiller, men endast undantagsvis hos Snoilsky. I petsen för Italienska bilder stär!; en ,Inledningssång, så intagande, så naiv och på samma gång så full af sprittande lif, att den måste väcka lusten att följa författaren på hans resa i det sköna Italien hos andra än varma hjertan , på tre och tjuge. Det ligger något elektriserande i hvarje tanke, i hvarje bild uti detta stycke, som derjemte visar huru riktigt förf. förstår att bedöma arten af sitt skaldskap, om än haus blygsamhet hindrar honom att inse dess höga rang inom : konstens verld. I , Venezia skildrar han en gondolfärd med denna beundransvärda åskådlighet, som karakteriserar hans lyrik, och låter på samma gång på ett i hög grad poetisk sätt skillnaden mellan Venedigs förr soch nu framträda och belysa stundens njutningslust. I det originella ,, Vindarnes sång om Isola Bella gifver han en gärd åt den förste Napoleons storhet, ochi det I mästerliga ,, Neros gyllne hus går han till doms med både det gamla och det nuvarande Rom och visar framtidens fria, med, det öfriga Italien förenade Rom i sin trollspegel. Främst ibland de blandade dikterna står ,Blomsterfursten, den vackra dikten om Linn och de tre blomsteralferna. Der-) efter fösjer Sommarregn-idyllen, som bär den religiösa känslans prägel och som!j ovilkorligen är en af de skönaste blommorna i den diktkrans, förf. knutit. Märkligt är huru skiftande denna är — huru lätt de mest skilda ämnen foga sig efter, hans behandling. Naturligtvis äro ej alla dessa blandade dikter af lika högt värde; en del stå i originalitet, i poetisk halt, vida under andra, men de höra nästan alla i formellt hänseende till det mest lyckade vår nyaste poesi företer. Såsom de, hvilka mest anslagit oss, vilja vi, utom de begge ofvan anförda. nämna ,, Konstberiderskan — en med få raska drag talangfullt utförd skizz. — ,Femton år och sjutton, en teckning efter naturen utförd med nästan qvinligt behag. — , Kreolskan, liksom de spanska sonetterna, en lätt liten dikt, hvari törf. dock nästan tycks ha uttömt sitt ämne. — ,På Polens graft — denna kraftiga anklagelse, som förf. slungar, ej mot Ryssland, men mot Europa — och ,,Sjöslaget vid Helgolandk, en frisk och högstämd segersång. — Hvad öfversättningarna från Beranger angår, så äro de i hög grad förtjenstfulla, och detta måste väntas af en skald med Snoilskys makt öfver språket och diktionen. Men vi erkänna öppet, att vi långt hellre skulle sett några flera originalstycken af författaren sjelf, helst vi — må Börangers förklarade beundrare förlåta oss — anse dem i estetiskt hänseende stå under de flesta af Snoilskys. En omständighet, som ej kan undgå att ådraga sig läsarens uppmärksamhet, är bristen på något nytt i denna diktsamling. Vi hafva redan förut läst och beundrat hvad förf. här förenar i ett ej särdeles vidäfte, och om vi spåra efter tiden för de särskilta poemernas tillkomst, ha inga skrifvits på de sednare åren. Hvad betyder detta? Har förf. hängt upp sin barpa på pilen? Må han då snart taga den ned igen! — en önskan, som säkert delas af alla skaldekonstens vänner i vårt land. Och hvarför skulle han det icke? Han säger ju om sig sielf: IINVULU UVA ,Och bilderna komma i luftiga ringar, Det spelar, det klingar, Jag hinner ej räkna dem alla engång. Enhvar kan jag taga i skinande vingar, Och hvilken jag tar, blir en lekande sång.; Och om han skänker allmänheten ett 5 nytt häfte dikter, så hoppas vi, att denna, den andra periodens lyrik skall — liksom s förhållandet var med den tyske skalds,! I med hvilken vi ofvan sammanställt honom — mindre än den första periodens karakteriseras af sinnlighetens glöd, och att dess erotik måtte bli ädlare och renare. En familj, , Saltarello i Trastevere, ,Regnväder i Rom, ,,På romerska campagnan och , Tivoli äro alla förträffliga genrestycken, utförda med en styrka och säkerhet i teckningen och en finhet i koloriten, som svårligen kunna öfverträffas. I ,Jultankar i Rom finner man en känslans innerlighet, som i allmänhet saknas hos förf., men som, om den oftare framträdde, skulle i väsentlig mån stegra skönIheten och betydelsen af hans lyrik. Frisk och natursann klingar ,, Nina la Lavandajal, den första af de neapolitanska sångerna, och ,,Chiojan, den andra, rycker hvarje läsare med sig in i Napolis gatlif, huru Iringa än hans eget mått af inbillningskraft. är. ,En bal i Palazzo reale för soss in i det högre neapolitanska sällskapslifvets sfer, och Sång i Neapel! visar, huru midt i söderns njutningsrika lif en nästan vek hemlängtan förmått bemäktiga sig den unge sångaren. ,Sorrento bär stämpeln af skaldens öfversvallande entusiasm, La bella sorrentina är en vacker hyllningssång till en sorrentinsk skönhet, : — sant fantasistycke. som framkallats af det intryck, som en af den italienska naturens underskönaste taflor gjort på den nordiske främlingen. ,,Epilog i Marseille tolkar saknaden af det sköna Italien, på samma gång den innehåller en skizz ur den sydfranska stadens hvardagslif. Afdelningen ,Espano b 18 2 I.. — örjar med so