Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1870, sida 2

hinna till Kalmar och tillbaka, innan vår tid i sjeltoa verket kommer... Dessutom är jag dock alltid i marskens närhet, fast jag är bunden af min tjenstgöring här, och kan väl i ett utomordentligt fall hitta vägen till hans öra utan att bevakningen af Stockholms slott tager någon skada. Hermans ord lugnade Nils, och han bugaf sig på väg ned till Kalmar. Men en månad förgick, innan han med fartyget lade till på Stockholms redd, och det första han gjorde var att kasta sig i en båt och låta ro sig i land samt skynda upp till slottet. Här träffade han IIerman. 8 — Allt har gått sin gilla gång — sade denne, sedan de helsat hvarandra — ännu har intet inträffat, som gifvit anledning till någon fruktan. Dock kan jag väl förstå, att många skola vara marsken gramse, ty i asseende på konungen har han alldeles fått sin vilja fram, så jag menar väl, att han är karl att stå för de ord, hvilka jag hörde honom yttra en gång, ,att så länge han lefver skall konung Erik icke sätta sin fot i Sveriges rike... — Så kan innu ett skott skjutas... man gömmer stundom det bästa till sist — menade Nils — och bäst vore väl, att marsken ju förr dess hellre finge de dolda stämplingarne att känna. — Min tanke är, att en tjenst i otid är ingen tjenst vidtog Herman — och vil skulle det kunna hända, att vi beröfvade marsken en fullgod och pålitlig vän, om vi sprungo åstad utan annan orsak, än hvad en så ringa sven som min Erik hörde om natten. Herr Nils Stensson är marskens svåger, de andra herrarne äro hans fränder, han tror dem väl ej mer än jemt, men knappast skulle ban lida, att någon af hans egna svenner komme med hemligt tal, som ej tålde dagsljus. Dertill är ban för öppen, och nu derjemte så upptagen at sitt bröllop, af glädje och fröjd, att han helt