Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1870, sida 2

an på grund häraf tyckte, att hvad som här på mötet skulle göras blifvit gjordt, och uttalade sin glädje att så komma till Stockholm, slog den ädle herr Jöns knut på sin väl vaxade tråd och drog ill. Ett ärende återstår väl, sade han, , men det är af så underordnad vigt... Det var fråga om hans morfaders, drotsens, förläning. , Hau får Gestrikland i tillökning på hvad han redan eger, svarade marsken brådt och tillade: ,, med Nyköpings och Wiborgs slott och tillhörande län och de sex goda härad i Upland, som han eger i föräning, bör min frände kunna vara belåten, då han dertill får Gestrikland. — Och dertill svarade herr Jöns? — Han svarade, ,att utan all fråga blefve nerr Krister nöjd dermed, men I kunnen ej tro, nur listig han såg ut, när han sade det... Jag kunde ej hålla mig att göra mig ett ärende åt dörren till, och då såg jag honom...ja, om inte de ögonen tillkännagäfvo, att han gjort ett mästerstygn, så vill jag icke tillhöra det hedervärda skräddareyrket ...! Marsken tillade: skulle ej annat än det återstå, så ser jag knappt, att jag behöfver stanna, och herr Jöns svarade så qvickt: , visserligen icke, min frände!k ... Min frände, ja ... jag skulle gifva dig för frändskapen, jag ... — Men pressjernet. mäster Peder... pressjernet? — utbrast Nils Bosson. — Vid S:t Erik, kommer icke marsken der, och gamle riddar Carl Ormsson och hans furbroder herr Carl Thordsson äro med honom! — utropade mäster Peder i stället för svar, och steg upp samt skyndade ut åtföljd af Nils Bosson. Ute på gården mötte de de nämnde herrarne. Marsken såg glad och tillfreds ut. Han nickade åt mäster Peder och räckte vänligt handen åt Nils. så