Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1870, sida 2

— Det kan väl hända det... Se, först så alades icke om något annat än bröllopet och ilt som dertill hörer, så blef det så klart som lagen, att marsken sjelf borde vara närvarande i Stockholm ... . — Så vidt jag kan förstå, så eger det ock in fulla riktighet — invände Nils — ty vi hafva dag Onsdag, och om Lördag skall bröllopet stå, och sådan ståt, som då skall utvecklas, behöfver väl herr Carl sjelf hålla ögonen på, om allt skall så efter ordning. — Alldeles, alldeles, ungersven .. bara de nu icke hafva sytt ihop en hufva, hvars pressning marsken måste resa ifrån. — Så blir det ingen pressning af, det är en onkel sak! — inföll Nils. — Ingen pressning af, ja . . . alldeles ja . . så vida icke mästarn lemnar pressjernet ifrån sig . . .! Se, det blir en annan sak det, mästersvennen är cke mästarn sjelf, se... derpå hänger det! Och något sådant var det nu, som den vördige herr Jöns ville, det slår icke felt, det skolen I se, herr Nils Bosson, det skolen I se! — Hvad I nu menen, mäster Peder, med edert pressjern — invände Nils — så kan jag ej se, hvad min herre marsken skulle kunna lemna från sig, som för honom innebure någon fara. — I kunnen ej se det, sägen I?... hören lock på, skolen I förstå mig... När marsken rätt klart insåg nödvändigheten att draga till Stockholm och med någon otålighet uttalade en önskan, ut det långsamma mötet nu måtte sluta samt uppräknade hvad som hittills blifvit gjordt, nämigen till det första konungens stämning till Mora stenar inom tolf veckor, och till det andra den asta förbindelsen, som blifvit ingången mellan alla le närvarande herrarne att med lif, ära och gods örsvara rikets rätt mot hvem som helst, ... när