Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1870, sida 1

—— — — — ————————— —— — trogna vänner, och när jag talat med honom en stund om det ena och det andra, så nämnde han om mötet och de många herrar, som ämnade sig dit, ty alla bär i staden äro upptagna för mötets skuld, men han säg så menande ut, att jag passade på, när vi blefvo ensamma, och sporde honom till, hvad han hade på hjertat, och då hviskade han till mig, ,att här gick det underligt till, och han pekade bortåt slottet der och tillade: ,,der sy de nog ihop en rock, som skall bli trång nog för den, som den sömmas åt! ... Jag sporde till nyss, huru han kunde säga slikt, då nu fred och ro rådde i landet, och då berättade han för mig, att under en lång tid män kommit och gått till och från slottet om nitterna, och han hade genom halfva ord och meningar af slottsfolket kunnat förstå, att stora herrar drogo der ut och in och att långa öfverläggningar höllos der. — Det kan knappt hafva något att betyda — inföll Herman — sinnena äro nu så lätt satta i rörelse efter hvad som timat, att de tro sig se spöken midt på ljusa dagen... — Säg icke så, Herman, mäster Peder har hufvud på skaft och är marskens pålitlige vän... han har icke talat med någon härom . .. och jag kan våga mitt lif, att jag kort före midnatt såg gamle herr Krister vandra till slottet. Han hade en annan riddare med sig, som jag väl kände, det var herr Nils Stensson, och just som de voro vid det ställe, den stora stenen, som du vet ligger till venster om vägen, när man går till slottet, så vände herr Nils sig om och sade till en sven: bida honom här emellan och staden, jag måste tala med honom, är det som du säger mig, så torde hända, att han bland någon af de många, som komma hit till mötet, träffar sin man, och då lärer han ej vilja gå i min tjenst, ... bida honom och följ honom till staden, samt skicka mig bud, jag får träffa honom förr än någon anuan! Svennen stannade efter de andra, och