Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1870, sida 1

skulle gå ned till stranden och der bida ankomsten af sin väntade herre. Detta hade de antagit och Erik hade underrättat mäster Peder derom, i hvars eget rum så vil han som skräddaren genom en lucka i väggen hört hvarje ord af de båda männens samtal. Herr Nils sven tycktes vara invigd i en hel hop saker, som rörde hans herre, och Nodenberg hade, sade han, i ett upplopp i Stock holm straxt efter hans ankomst från Lybeck bli vit så godt som genom ett underverk räddad af någon, som han trodde vara herr Nils, och derför ville han honom ofira lif och blod. Dock visste han icke bestämdt, om herr Nils ver! ligen var hans räddare, men han trodde det. gen var från Westfalen och hade fränder i Stockholm, till hvilka han begifvit sig, och hans menivg var att här i Sverige vinna anställning hos ågon af de stora herrarne, ty han var en skicklig bysseskytt. Herr Nils sven gjorde allt möjligt för att vinna skickliga bysseskyttar för sin herre, och derunder fälde han undan för undan yttranden, som, när de lades ihop, framställde den plan, hvilken Erik framlagt Herman och Nils. — När det så varit en stund — fortsatte Erik — så kom herr Nils, ty svennen hade genom en annan sven skickat bud till sin herre, och när då främlingen sporde honom till om ett och annat, som svennens ord gaf honom anledning till, så hörde jag, huru herr Nils började stamma och hacka, och slutligen, när han tillspordes, om det skulle töfva länge, såg jag genom en springa på luckan, huru herr Nils skiltade färg. Ilerman öfvervägde noga hvarje ord, som Erik sagt, och han vände sig till så honom som Nils, och alla tre ötverlade tillsammans om hvad som härvid vore att göra. Det var möjligt, att allt förhölle sig så, som Erik sagt, men det kunde ock hända, att han misstoge sig. För närvarande var dock intet att göra, efter allt hvad de kunde finna; endast borde de med den yttersta