Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1870, sida 1

jag var en stund rädd, att han skulle märka mig, der jag stod bakom stenen, men så kom herr Nils tillbaka och sade: ,,du ju säker på, att det är han? — ,,Rodenberg ja! — svarade svennen. .Och att han tror sig i mig hafva igenkänt sin räddarefrågade åter herr Nils. Ja, det är jag viss på, efter som jag sjelf visade honom på eder, då jag tyckte att hans beskrifning trällade in på eder. — Så nickade herr Nils, och gick skyndsamt uppåt slottet. Jag stod qvar bakom stenen och svennen gick åt staden till och så tillbaka igen. — Och Rodenberg kom? — sporde Nils Bosson. — Ja, han kom sent omsider, och han och svennen tycktes känna hvarandra godt och de gingo tillsammans till staden, och nu kommer det bästa, I skolen sc, att här stundar till örlog igen, och marsken må se sig om, att han kommer helskinnad härifrån. Tre vägar hafva de goda herrarne utstakat för sig. Marsken skall atsäga sig sitt embete, det är det första; lyckas icke detta, så skall han fängslas, det är det andra; misslyckas ock detta, så blir det, som jag sade, örlog igen de stora herrarne emellan. Det första skall ske här i Telge, det andra i Stockholm vid bröllopet, det sista, ja det går väl öfver hela riket... Alla tre stannade i sin vandring vid dessa Eriks ord, och Herman lade sin haud på hans skuldra och såg honom in i de kloka, ärliga ögonen. — År detta gissning, Erik — sade han — eller tror du sjelf på hvad du siger? — Jag tror derpå! — svarade Erik. Och han berättade vidare huru han följt de båda männen till staden, och då herr Nilses sven förgäfves midt i natten sökt skafia främlingen ett herberge, och han (Erik) dervid mötte dem, hade han sport dem till om deras ärende och erbjudit dem sitt rum hos mäster Peder, emedan han sjelf