Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1870, sida 3

brända eller distillerade drycker, å den till K. M:t ingifna originalpetitionen, så får insändaren derom erindra. Det är således alla dessa minutörer som verkligen ha haft den djerfheten att till regeringen låta inlemna den itrågavarande ansökningen, hvilket i edra ögon anses vara ett nära nog exempellöst tilltag, men det var också påkalladt af en bär exempellös plan, som var i görningen, nemligen att i vår upplysta tid, då allt göres för att lösa de band, som ännu kunna vara qvar på den fria handeln, vilja införa ett monopol i ett så stort samhälle som vårt. Utomordentliga omständigheter framkalla utomordentliga åtgärder; icke sannt? Meningen är icke att här ingå i några sifferuppgifter, ty insändaren har sig bekant, att sådane ofördröjligen komma att lemnas; ännu har emellertid ingenting af hvad minutörerne hittills uppgitvit blifvit nöjaktigt vederlagdt. För denna gång lemnas således detta ämne och vidröres blott frågan: hvad det väl skulle tjena till att begå ett så oklokt och impopulärt steg, som att här i Göteborg bringa den ifrågavarande minuthandeln till ett bolag. Här råder ju vid försäljningen den största ordning; hvarje vecka hålles sammanträde och bestämmes då ett skäligt pris, som annonseras och hvarunder ingen vid stort vite får sälja. Den 8. k. salningen är svår att alldeles förekomma, och efve det icke lättare för bolaget. Är antalet äljningsställen för stort, så ha väl myndigheterna rätt att minska det. Om staden får mindre skatt derigenom att rättigheterna såsom hittills bortanktioneras, så borde väl äfven den saken kunna på annat sätt hjelpas; vet man t. ex. att en eller annan af minutörerne säljer betydligt mer än det inropade kannetalet, (ehuru mången på långt när ej säljer så mycket engång), skulle icke en sådan person kunna hållas etter vid taxeringen af bevillningen, för större inkomst, då hans kommunalskatt derigenom ökas. Om nu hela lagstiftningen för bränvinstillverkning och försäljning m. m. kommer att undergå en genomgripande förändring, hvilket icke är otroligt, så behöfves väl derföre icke att väckas så mycken oro, enär det utan tvifvel kommer att regleras så, att kommunerna såväl så sin inkomst, som makt att uppehålla nödig ordning. I slutet af Er artikel åberopar Ni 32 Saf bränvinsförordningen, der det står, att bränvin utan betalning ej får utdelas i öppna salubodar, der andra varor än bränvin säljas. Om någon utdelning skett eller sker i sådane bodar, har insändaren udrig hört; när köpmannen så väl har reda på det ansvar ett öfverträdande af förbudet kan medföra, så aktar han sig nog för sådant. Med försäljuingen har denna emellertid icke det ringaste att skaffa, i så fall hade ju magistraten bandlat olagligt, som beviljat försäljning i kökaf bodar. HZH3333n3n3333333333333A AA nan