6. Marckens sigill, Nere vid bryggan i den biskopliga staden Strengnäs stodo frampå estermiddagen en dag i slutet af Augusti tvenne män. De voro Herman Berman och Nils Bosson, och de väntade med en viss otålighet att karlarne, som sysslade med iordningställandet af en båt, snart skulle blifva färdiga dermed. Det dröjde dock en god stund, tills slutligen den ene af båtkarlarne helt lugut reste sig upp och vinkade med handen till tecken, att de nu voro klara. Just som de ämnade stiga i båten, nalkades utifrån en annan större båt, hvari befann sig lagmannen i Westmanland herr Carl Thordsson och jemte honom fru Cecilia samt lilla jungfru Brita, som genast började hvifta med en hvit duk, när hon fick sigte på Nils Bosson. Denne besvarade ifrigt den unga flickans helsning, och när han och Herman kommit ned i båten och ut på sjön, läto de sin båt föras tätt intill lagmannens. — Hvar har du din herre, sven? — sporde herr Carl Thordsson, vänligt besvarande Nils Bossons höfviska helsning. — Jag lemnade honom i Örebro! — svarade Nils — vi skynda på hans befallning förut för att rusta till åtskilligt i Stockholm, som nu behöfves till bröllopet. — Bröllopet! — utropade lagmannen och fru Cecilia på en gång — bröllopet? Skall då marsken gå i brudstol för andra gången och så sent?