Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1870, sida 2

Han steg då upp i båten och helsade marsken, och smäleendet stod dervid mindre stelt än det vanligen brukade göra på hans läpp. — I hafven skänkt mig en stor glädje, riddar Grön — sade marsken — och det skolen I hafva tack för... jag skall det aldrig glömma. Sedan marsken ytterligare kommit öfverens med sin hjertans kär, att de skulle träffas på Winäs, när han drog tillbaka från Kalmar, och att han derefter skulle komma till Bjurum för att anhålla om hennes hand, skildes de åt. Karin hoppade ned i båten, riddaren sköt ut från strand och fattade sjungande årorna. Marsken hörde honom sjunga långt ute på sjön. Han gick långsamt tillbaka uppåt rosenlunden och fram till den stora linden, hvarifrån han skådade ut öfver sjön och såg båten aflägsna sig allt längre och längre bort i fjärran. Fiskare, som voro ute på sjön den natten, sade sig hafva sett sjörået, och länge derefter om