Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1870, sida 2

vilja fram. Vi hoppas dock att patriotismen skall vara starkare än denna känsla af obehag, och att ministören skall deraf känna sig manad att ställa sig alltmer decideradt på den sida, der den bar att täkna det kraftiga stödet af hela solkets upplysta mening och sympatier. Vi hoppas att den skall göra detta äfven för monarkens egen skull, då en ministörförindring skulle för honom blifva en kort öjd, men en säker källa till brytningar och obehag, hvilka endast lättsinnet kan undgå att förutse. Att stöta undan sin egen piedestal är en eqvilibristisk manöver, vid hvilken man måste vara mycket öfvad för att ej falla på näsan. Att andre landtmätarne kunna få anställas vid det ekonomiska kartverket har varit, enligt vårt förmenande, en god sak. Att trafikstyrelsen varit utsatt för åtskilliga afprutningar, lärer väl icke vara så farligt. Atslaget till K. Maj:ts proposition om anslag till förbättring af de examinerade folkskollärarnes aflöning skulle vi beklaga, derest vi ej tillhörde dem, som anse att folkskolan bör hänvisas till kommunernas na tillgångar, samt att det bör vara ndstingen, men ej staten, som träder emellan till de svagare kommunernas, understödjande. På denna grund borde, enligt vårt för menande, alla de statsmedel, som nu utg; till solkundervisningen, ställas till lands tingens förfogande. Den närvarande centralisationen på detta område är onaturlig, då man har att i ecklesiastikdepartementet asgöra om de små bidragen till ntal af skolor i rikets vidt skiljda delar. Att pensionen till erkebiskopen blifvit cn kunna vi för vår del icke ogilla ler bek Vära biskopsembeten ega betydliga inkomster till sitt förfogande, att de böra vara mer än til kliga för upprättande at ett pensionsväsen biskobarne inbördes, och om man det försummat, bör staten icke afhjelpa försummelsen. År det den lärde skriftställaren man belöna, så lärer den erinran ligga ära, att månge andre sådane min icke varit ifrågasatta till understöd från statens sida, oaktadt de ej baft biskopliga inkomster att bygga på för sin framtid. Vi nämna endast namnet N. Ignell. Beslutet att bankovinsten skall ingå till statsverket kan endast ogillas af dem, som laborera under en falsk uppfattning af denna sak. En och en half million är icke mer än omkring 5 procent ränta å statens i riksbanken samlade kapital, och att kalla denna ränteafkastning för vinst är således ett oegentligt tal. Fastmer visar denna svaga behållning att riksbankens förvaltning lemnar fortfarande mycket öfrigt att önska. Riksdagen har alltså i fråga om statsregleringen löst sin uppgift på ett sätt, som är egnadt att häfda den nya statsförfattningens anseende. Förmår man derjemte afsluta riksdagens sammanträde en och annan vecka före den yttersta tiden, så ligger äfven deri en anledning till belåtenhet. Att detta icke kan ske utan stora ansträngningar är gifvet, men erfarenheten lärer, att ju raskare man arbetar, desto bättre blir arbetet. Rixsdagsmannabefattningarne böra ej heller vara hviloplatser.