Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1870, sida 2

ARMvVE 1J S11YA4C16100111.Ö UTRIKES. TYSKLAND. I Wärtembergs deputeradekammare inlemnades den 17 dennes ett af 46 deputerade undertecknadt förslag, som gick ut på att betydligt nedsätta tjenstetiden för de konskriberade. Förslaget blef hänvisadt till finansutskottet, der 10 medlemmar voro stämda för och 5 emot detsamma. Förslagsställaren är deputeraden Probst, med hvilken ministeren haft flera underhandlingar för att förmå honom att slå utaf på sina fordringar. Troligen är det denna fråga, som ledt till den ministerkris, hvarom ett telegram af den 22 dennes lemnat meddelande. Det påstås dock, att det wirtembergska sjelfständighetspartiet helst hade velat behålla Varnbiler som utrikesminister, men deremot blitva qvitt den preussiskt sinnade krigsministern Wagner. Mellan Stuttgart och Miinchen har på den sednaste tiden vexlats en mängd telegrammer, både mellan regeringarne och de resp. politiska partierna på begge landtdagarna. Både i Wirtemberg och Bayern hålla de brännande frågorna befolkningen i stark spänning. Den stortyska och demokratiska pressen betraktar antagandet af förslagen till förändrad militärorganisation i de sydtyska staterna liktydigt med frågan om dessa staters sjelfständiga politiska existens. FRANKRIKE. Senatens hållning lärer i viss mån under någon kortare tid ingifvit regeringen bekymmer. Man har dock lugnat sig och snart nog kommit till insigt af, att de högt doterade herrarne i Palais de Luxembourg icke äro sinnade för något allvarsamt motstånd, t. o. m. om det gällde att dela med sig af de konstitutionella rättigheter, som de hittills haft. Deruti skiljer sig den franska senaten från andra liknande korporationer, t. ex. det preussiska herrehuset, att den städse varit benägen at; gifva efter, dådet gällt någon fråga, i hvilken regeringen varit understödd af den elmänna meningen. Många af senatorerna ha för öfrigt öppet uttalat, att den opposition, som på den sednaste tiden yppat sig i den höga församlingen, mera är att tillskrifva Rouheris maskinationer, än initiativer af dess medlemmar. Så t. ex. berodde uteslutande på Rouher uppmaningen till kabinettet att klart uttrycka alla de koncessioner, som man tänkte affordra senaten. Denna uppmaning kunde naturligtvis icke vara angenäm för kabinettet, enär det icke alltid är politiskt klokt att spela med öppna kort. I politiska kretsar har man gjort den pikanta observationen, alt det absolutistiskt sinnade partiet, som före. och straxt efter Olliviers tillträde till sitt höga embete så starkt angrep honom, nu snart sagdt vänder sig till honom som dess räddare. Kardinal Antonelli bar flera gånger direkt skrifvit till den nye kultusministern, och den päflige nuntien är sjelfva uppmärksamheten mot Ollivier, hvilken sistnämnde utan tvifvel dock icke skall påverkas häraf. Venstern i lagstiftande församlingen siges komma att framställa följande anspråk 1) De franska truppernas återkallande från Rom; 2) 5 millioners besparingar genom upplösning af flera kårer utaf infödingar i Algier; 3) besparing af 20 millioner genom förminskning af kontingenten och det kejserliga gardet. Sammanträdet af La haute cour de justice i Tours för handläggande at processen mot prins Pierre Bonaparte tager naurligtvis den allmänna uppmärksamheten mycket i anspråk och är också en ovanlig illdragelse. Denna domstol blef upprätad år 1789 och har sedan den tiden enlast fem gånger sammanträdt: två gånser i Orleans, första gången år 1791 för ut döma personer, som voro komprometterade vid Ludvig XVI:s flykt; andra gånsen för att döma flere hofmän, hvilka beskylldes för att stå i hemlig korresponlens med emigranterna i utlandet; tredje sången i Vendome för processen mot kom