Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 mars 1870, sida 2

att hela beskattningen borde en gång för alla läggas på tillxerkningen, att betalas i den mån sabrikanten uttager sin vara från de nederlagsmagasiner, hvari densamma pör under tiden förvaras, under behörig kontroll. Bestämmes denna skatt till en riksdaler pr kanna å 50 Å d. v. s. 30 öre utöfver den närvarande afgiften — så skulle, på en tillverkning af 12 millioner kannor, staten erbålla en ökad inkomst af 3,600,000 rdr, hvarifrån komme att afgå 11, mill. till landstingen, hushållningssällskaperna och kommunerna till ersättning för inkomsten af de indragna utminuteringsoch utskänkningsafgisterna. Då samtidigt härmed tullen måste höjas å utländsk spirituosa, skulle deraf uppstå en ny statsinkomst af omkring 1, mill. riksdaler. Handeln med spritdrycker skulle hädanefter blifva alldeles fri. — Minimibeloppet af tillverkningen skulle nedsättas från 300 kannor till 100 kannor pr dygn. Man måste göra motionären den rättvisan, att han sorgfälligt motiverat den genomgripande förändring han vill åvägabringa. Ilans grundsats, att vilja förvandla de 3ne olika afgifter, som nu förefinnas, till en enda, eger mycket tilldragande, likasom ock åsigten att skatten ej längre skulle erläggas i förskott, utan endast i den mån tillverkaren disponerar öfver sin vara. IIäår möta dock stora svårigheter vid den praktiska verkställigheten, då det erfordrades att vid hvarje spritfabrik anlägga säkra nederlagsmagasiner, för hvilkas öppnande hela året om kontrollanter måste vara närvarande. Det lärer väl ock blifva på denna svårighet förslaget kommer att stranda, huru mycket som eljest talar till fördel tör detsamma. Likaledes erkänna vi motionärens moderation, då han föreslagit ersättning åt de kommuner, som nu erhållit en för deras existens oundgingligt nödvändig inkomst af bränvin ljningen. Deremot anse vi horom sväfva i en stor villfsarelse, då han antager, att genom bränvinshandelns totala frigörande konkurrensen skulle göra slut på , flertalet af de usla kyffen, der utskänkningen nu bedrifves, för att ersätta dem genom ,snygga och komfortabla lokaler. Det är beklagligen så, att dryckenskapen och osedligheten helst dväljas i de mörka och ruskiga lokalerna, och att den sria försäljningen skulle återföra den största af alla olyckor, nemligen kredit-supningen, hvars undertryckande är ett af hufvudvilkoren för god ordning. Så vänner vi äro af den fria handeln, skulle vi derför i högsta grad beklaga, om bränvinsförsäljningen blefve fri frän de inskränkningar, hvilka nu göra det måjligt för en kommun, som vill väl ordna sina sociala förhållanden, att i någon mån beherrska dryckenskapslasten. Kommunerna skulle dermed ådragas en långt större sörlust, än om de förlorade hela inkomsten af sin bränvinsförsäljning. Också har motionären i detta hiänseende föreslagit ett alternativ, bestående deri, att rörelsen skulle bedrifvas ,,efter hos kommunerna sökt och vunnet tillstånd samt under den kontroll allmän ordnivg och säkerhet kräfva. Detta låterhöra sig, såvida en sådan kommunernas rättighet blott. blir någorlunda utsträckt. För tillfället vilja vi blott tillägga, att man icke kan bemöta motionärens förslag annat än med stor aktning, då han icke, såvidt vi kunnat fatta, gjort sig till målsman för några särskilta intressen, något som men deremot ej torde kunna säga om hr O. B. Olssons motion. Må man aldrig glömn a, att spritförtäringen är af den moraliska betydelse för ett land, att tillverkningen af och hanueln med denna vara måste befinna sig i en undantagsställning. Det är dock icke utan vigtiga skäl som man kunnat i de friaste at alla jordens länder, Norra Amerikas Förenta Stater, gå ända derhän, att man mångenstides förbjudit hela tillvaron af rusgifvande drycker. Staden och Länet. Härvarande Cirkus å exercisheden