Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1870, sida 3

av ) Finland. Pressfrågan. Lördagen den 13 Mars hölls i societelssalongen i Helsingfors en sammankomst för diskuterande al pressförhållandena. Intresset för denna d gens fråga hade ditfört en af fler: hundrade personer bestående samling medborgare af serskilda sambällsklasser. På anmodan leddes förhandlingarne af hufvudstadens ene f. d. landtdags-representant, justitierådmannen, hosrättsassessor hrnberg, som uti ett vältänkt och vä digt anförande motiverade syftemålet med lagens möte. Ett förslag till petition upplästes, hvilket de närvarande enhälligt förenade sig om att underteckna. ; Petitionen tramhåller huruledes de genom kgl. förordnivgen af den 14 Oktober 1829 i afseende å pressförbällandena i Finland vidtagna arordninvarue, hvarigenom pressen gjordes beroende af eit intal afsattliga tjenstemäns godtycke, hade till följd att pressen qvarholls på en jemtörelsevis låg ståndpunkt, jemte dat de tramkallade en allmän mi belåtenhet och ett betänkligt misstroende emot myndigheterna. Ju mera nationen utvecklade sig, lesto djupare kändes behofvet af en förändring i dessa förhällanden, och af sådan anledning de sig ett antal finska medborgare år 186 pligade att underdänigst anhålla om medgifvandet af lagbunden frihet för den finska pressen. En lagbunden frihet kom äfven densamma till godo genom förordningen af den 18 Juli 1865. De goda verkningarne häraf uteblefvo icke: missnöjet och misstroendet mot de förvaltande myndigheternas itgärder försvunno, och pressens lifligare och haltfullare verksambet berättigade till bästa förhoppningar om det litterära arbetets framtid i detta land. Och om afsteg från pressens eljest moderata hållning någon gång gjordes, blefvo dessa af domstolarne med strängt allvar behandlade. — Den nu gällande pressförfattningen af den 31 Maj 1867 eger det gemensamt med 1829 års förordning, att den i pressförvaltningens händer öfverlemnar en genom sitt godtycke för yttranderätten qväfvande makt, hvilken redan på ett otvetydigt sätt hotar att framkalla samma beklagliga förhållanden, som man engång haft lyckan att få anse för en öfvervunnen ståndpunkt. — I öfvertygelsen, att det finska folket icke gjort sig förlustigt sin monarks höga förtroende, anhåller petitionen derföre i djupaste underdånighet, att il. K. M:t täcktes äfven nu åt denna vigtiga angelägenbet egna samma ädla tillmötesgående, som denna fråga en gång förut fått vederfaras, samt i nåder vidtaga sådana åtgärder, som finnas närmast egnade att åstadkomma en förbättriag af pressförhållandena i landet. Under några följande dagar skulle petitionen för vidare underskrifters erhållande ligga framme i Frenckelska bokhandeln, hvarefter densamma kommer att på vanlig väg inlemnas till kejserliga senaten. N . — Följder aftidnings-indragningar. En insändare meddelar Helsingfors Dagblad följande: I hög grad önskligt vore att censuren icke indroge hela utländska tidningsnummer, utan nöjde sig med att svärta öfver de så misshagliga bokstäfverna, ty genom det nuvarande förfarandet kan den enskilde helt oskyldigt få vidkännas de aldra kannbaraste förluster. Säsom ett talande bevis härpå må följande anföras: Till de många, som äro li krade i engelska bolaget Albert and Medical Company, hvilket förlidet år var nära att nödgas göra cession, hör äfven undertecknad. Då det nu syntes föga hopp om att nämnde bolag skulle kunna, åtminstone fullständigt, honorera sina förbindelser, ansåg jag det öfverflödigt att, genom inbetalning af ännu en premie, öka min förlust. Men oförmodadt ombildades bolaget under en ny direktion och såg sig derigenom i stånd att fortsätta sin fordna verksamhet. Härom utsändes gerast ett cirkulär till agenterna för de utländska brefinnehafvarne, hvilket tillkännagifvande för flera veckor sedan infördes äfven i ett nummer af svenska Aftonbladet. Men just detta nummer råkade blifva indraget! Lyckligtvis skickades mig häromdagen i bref från Sverige nämnda artikel utklippt i ellofte timmen innan förfallotiden var ute, så att premien just jemnt och nätt hinner fram öfver Petersburg. Om jag nu ej händelsevis fått ofvannämnda bref, hvem skulle väl ersatt mig de redan sedan flera år tillbaka i premier inbetalda penningarne, som stiga till en för mig ganska betydlig summa, eller, om jag doge, sjelfva försäkringssumman åt mina borgenärer, månne väl herrar censorer? —g.