Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1870, sida 3

fullkomligt väl bibehållen, och det andra en hufvudprydnad, afbruten på bakstycket, men eljest fullständig. De öfverensstämma med teckningar i Holmbergs ,, Nordbon under Ilednatiden, der det mindre fyndet återfinnes afbildadt på sid. 40 nederst till venster och det större på sid. 46, likäl med den åtskillnad, att här synas sidoöppnini stället för handtag. Fornsakerna skola, enligt beslut af delegarne i Bjurvik, snart skickas upp till nationalmuseum. Telegrafförbindelsen med Gotland. I., Vesterv. Vockobl. för i Lördags läses: Gotländska kabeln befinner sig ännu i obrukbart skick, oaktadt de upprepade och ibärdiga törsök assistenten Carlström med tillhjelp af ,,Polhem gjort för att upptäcka och reparera skadan. Kabeln har blitvit underhalad på en sträcka af 25, sjömil från fastlandet och härunder befunnits fullkomligt oskadad, så att hr C. ledigt kunnat meddela sig med stationen här; men der befanns kabeln så till vida bristfällig, att flera de omgifvande trådarna voro borta, blef derföre kapad och bojad, synnerligast som den ock satt så fast vid bottuen, att den ej kunde lyftas upp. Vidare kunde den gången, i Thorsdags, icke medhinnas. Det vore för vetenskapen en ej ringa triumf om skadan verkligen befinner sig just på denna punkt, ty detta stämmer i det närmaste öfverens med de gjorda beräkningarne, hvilka gifvit vid handen att så vid pass långt från land skulle skadan påträffas. Om vädret blefve lugnare, så att de hittills höga dyningarne, hvilka betydligt försvårat detta i sig ssjelft ganska ansträngande arbete, upphörde, torde hända att kabeln snart nog blefve i brukbart skick. Egendomshandel. Löjtnant C. Engstrands konkursinassas egendomar, Kulhult och Gårdspånga i Locknevi socken, inropades å den tredje, ovilkorliga auktionen Tisdagen den 15 dennes, den förre af handl. Elson i Vimmerby för inteckuingshafvares räkniug i afslag för 24,000 rdr och den sednare äfven i afslag för 15.500 rdr af kaptenen A. W. von Schantz. — Ystad. Öfrerkörda på jernbana. Den 16 dennes, klockan 7 på attonen, då från Kslöf till Ystad nedgående tåget n:o 6 passerade en vägölvergäng i närheten af Skarhult, inträffade den kan, att ett par hästar, förspända en vagn, blefvo påkörda. Len ena hästen öfverkördes, och dödades, men den körande jemte den andra hästen kastades åt sidan, lyckligtvis utan att efter hvad man ännu har sig bekant, ha erhållit någon skada. — Ilästarne tillhörde Lars Assarsson i Ströo och kördes af en hans dräng Lars Nilsson. Va ergåängen äfvensom närmaste delen af vägen äro så belägna, att tåget kan å långt håll obserärksamveras, och borde, med aldrig så liten uppmä het å den körandes sida, någon olycka d ej kunnat inträffa, såvida ej hästarue skrämts af tåget — hvilket antagligen nu varit händelsen. TLrelleborg. Trelleborgs, Helsa och, Hopp hafva gått förlorade, i det tvenne badhus med dessa namn blifvit den 17 dennes af isen bortförda; det ena sjönk och det andra begaf sig ut på drift. — Malmö. Beriktigande. MWistorien om den nämnde telegrasassistentens skiljande från tjensten beriktigas nu i en del omständigheter. Det var icke under natt-tjenst, utan på förmiddagen, som P. (så betecknas den svenske tjenstemanvens namn) råkade i tvist med en Berlinare, den P. hade uppmanat att raska på eller ock lemna plats för en flinkare telegrafist, emedan telegrateringen ej gick undan. Det var under den telegrafiska ordvexlingen härom (ett eget sätt att påskynda expeditionen) som P. bade det anförda yttrandet, hvilket preussaren skyndade att angifva. ,Jönköhingsbladete, berättande detta, tillägger: Således, om svensken var en något hetlefrad fyr, var deremot preussaren en lågsinnad usling, som med vida större skäl bort undansparkas. Stort bättre voro ej heller de, som togo upp bans eqvaller. — Hvad svenska telegrafstyrelsen beträffar, kunde den val icke gerna låta saken passera alldeles oanmärkt, när den en gång blifvit bragt under behandling; men nog kunde en lindrigare bestraffning än afskedande ba varit tilliyllest — faston en telegrafassistents magra tjenst eljest icke är mycket att stå efter och således ej heller mycket att sakna.