Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1870, sida 2

Gubben svarade icke, men sjelfva hans tystnad bekräftade hans herres gissning. — Hvad kunde så herr Ragvald hafva för tidender att meddela, som så kunnat störa din ro, käre? — fortfor marsken att spörja. — Bist vore att icke spörja mig derom, herre — genmälte den gamle — men efter som I så spörjen mig och då det kanske är bättre att I fån det att veta så godt först som sist, så vill jag säga eder det. Jungfru Karin Carlsdotter har gått i kloster! — I kloster ...! — utropade marsken och blef likblek om kind. — Hvad sägen I mig, har hon gått i klostret? Väl bråd var hennes flykt ur verlden ... Sade den stränge herr Ragvald intet mera om det ärendet? — Nej, det gjorde han icke ...! Han sporde mig till, om I redan hade dragit förut till Kalmar, och då jag sade, att så icke var, utan att I först om ett par dagar skullen lemna Fogelvik, så sade han och såg helt sorgsen ut dervid: helsa din herre och säg, sade han, säg, att jungfru Karin gått i kloster. — Och i hvilket kloster... du sporde väl derom, Erland? — I Gudhems systrakloster! Herr Carl frågade icke mera, och den gamle hade intet mera att säga. En djup suck smög sig öfver den förres läppar, och blekheten liksom bet sig in i hans drag, men det var allt som betecknade den smärta, hvilken svälde i hans hjerta. Sedan han stått en stund försänkt i begrundande, vände han hastigt hofmästaren ryggen och fortsatte sin vandring bort åt skogen. Han fördjupade sig snart under dess lummiga hvalf, men någon jagt tänkte han ej mera på. Han jagade på andra marker, än der rå och hind flydde undan för den dödande pilen. Hans Jagt gäldo slydda tider, och som en örn sväfvade