Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1870, sida 3

Under linden. Några dagar efter erkebiskop Olofs död befann sig herr Carl Knutsson på Fogelvik. Det var tidigt en morgon, och det höga tornet med sin förgylda väderflöjel aftecknade sig så tydligt i den spegelblanka hafsviken, som, öppnande sig allt vidare längst bort i sydost, sammansmälte med hafvet. Foglarna sjöngo i skyn och ljumma vindar kommo smekande från skogen, summo öfver ängarnas blommor och förde med sig derifrån sin samlade skatt af de skönaste dofter. Det låg något berusande, vemodsfullt öfver hela det vackra landskapet. Herr Carl gick med båge och pilar utefter borgaled genom rosendelunden och längre bort emot skogen, der hans ,,beteland — såsom jagtparken den tiden benämndes — tog vid. En stor, jättelik lind, som sträckte sin bjessa högt öfver de kringstående träden och som syntes vidt omkring, växte vid slutet af trädgården eller rosendelunden, såsom det heter i folkvisorna. Under löfhvalfvets djupa skugga satt der den gamle hofmästaren med hufvudet lutadt mot banden och ritande med en lång staf i sanden. (Forts.)