äro afgjordt ogynsamma för lärofriheter vid universitetet. Regeringen gör blott all för ofta bruk af sin rättighet att låta till. sättandet af de utaf fakulteterna valda uni versitetslärarne bero af vilkor, som föranleda många af de valde att träda tillbaka Det är sannt, att regeringen ännu alltjemt söker tillkalla de bästa krafter, men dess ära icke alltid de absolut bästa, utan de basta i regeringens anda. Vid kallandet pröfvas sorglälligt om några statssarliga idger dervid skulle komma på katedern Män, hvilka hafva rykte som politiska kättare, förbigås. Häraf kommer, att vetenskapens målsmän ej längre sätta en ära uti att undervisa vid Berliner-universitetet Vetenskapens auktoriteter älska tankefrihetens solsken; de finna det icke mera här; från kultusministeriets hotell fläktar småsinnets kalla luftdrag mot universitetsbyggnaden, och hvem vill onödigtvis utsätta sig för ett sådant luftdrag? Vi ha helt nyligen åter haft ett eklatant exempel härpå. En lärostol i nationalekonomi är ledig. Allas blickar riktas på Roschei i Leipzig, hvilken obestridligen är nutidens mest framstående lärare i denna vetenskap uti Tyskland. Regeringen skulle ej heller vara ovillig att kalla honom till denna lärostol, men han betackar sig och stannar heldre inom sin mindre verkningskrets i Leipzig. Följderna af dylika, alldeles icke sällsynta fall se vi, om vi jemföra föreläsningstörteckningen vid Berlins universitet med andra tyska högskolors. Berlineruniversitetet låter öfverflygla sig af åtskilliga bland sina medsystrar och synnerligast af högskolan i Wien. Om icke en gagnande törändring snart inträder, så måste Berlins universitet afstå från ryktet att vara den tyska vetenskapens höjdpunkt. Det är en lycka, att regeringen inverkar endast på professorernas utnämnande, medan privatdocenterna åtnjuta en jemförelsevis afundsvärd oafhängighet och frihet. De stå nemligen blott under den akademiska senatens uppsigt. Såsom privatdocent kan en hvar etablera sig här, som kan visa sin vetenskapliga kompetens; han får begagna föreläsningssalarne, hur han vill, han får tala och lära efter bästa öfvertygelse. Men om han vill blifva anställd som professor här, så gör ban bäst uti att ålägga sig någon moderation, för att icke utsätta sig för det der kalla luftdraget från ministerhotellet. Ett icke ringa antal vetenskapsidkare har här i Berlin förvärfvat sig sina första riddarsporrar i andens tjenst, för att sedermera antaga en professorsstol vid något mindre universitet. De unga Berlinerfilosoferna äro mycket; omtyckta i Schweiz, de unga docenterna i naturvetenskaperna deremot i Ryssland. I Preussen gäller den regeln, att man först då kan kallas till professor, när man genom ett utgifvet verk ådagalagt graden at sin vetenskapliga bildning, sin vetenskapliga riktning samt måttet af sin kraft till sjelfständig forskning. Antalet lärare vid Berlins universitet utgör omkring 200. Vi finna bland dem ännu alltjemt män sådana som Virchow, Dubois-Raymond, von Gräfe, Frerichs etc. inom den medicinska fakulteten, Gneist, von Holzendorf etc. i den juridiska, historieforskarne Droysen, von Raumer, von Ranke, meteorologen Dowe, filosofihistorikern Trendelenburg, språkforskaren Steinthal, folkforskaren Bastian etc. i den filosofiska fakulteten. Man må tillåta mig att sörbigå den teologiska fakulteten. Sedan teologerna uteslutit filosofien i sina forskningar, utesluter jag dem ur vetenskapens krets. Antalet studerande är ännu alltjemt i tillväxt. I universitetsmatrikeln äro nu öfver 3,000 inskrifna. Deribland befinna sig ynglingar från nästan alla Europas länder. Engelsmän, isynnerhet skottar, uppsöka våra ortodoxa teologer; några fransnän söka tillegna sig tysk filosofi och synnerhet att preparera Hegels läror för rankrike; större är antalet af ryssar, hvilca företrädesvis intressera sig för naturetenskaper. De rika polackarne skicka ina söner med förkärlek till Berlins uniersitet, medan för öfrigt högskolan i Jreslau i sig upptager det polska elemenet. Bland de öfriga europeiska nationerIa lemnar Rumänien en proportionsvis tark kontingent. Af utomeuropeiska länler är Nordamerika talrikast representeadt; den derifrån hitkommande ungdonen sprider sig i alla universitetets föreäsningssalar, och om man under pausera mellan föreläsningarne här och der lyssar på studenternas samtal, kan man ofta å höra amerikanarens omisskänneliga snafande engelska med de oupphörliga melanljuden ,,I guss och ,I calculate. Sean omkring ett år tillhaka hegöäla eInbI:..