Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1870, sida 3

I detsamma inträdde kansleren. Han såg genast, huru det stod till, och han kastade sig ned för sin herres fötter. Men ögonblicket derefter sträckte han ut handen mot Nils Bosson och reste sig upp, då denne icke nog skyndsamt förstod honom eller kunde efterkomma hans önskan. — Brefvet, brefvet, sven — sade kansleren brådskande, och sedan han fått det, vände han sig till den döende — ett bref trån den apostostoliska stolen ... kunnen I förstå, om jag läser det för eder, herre? En blixt af salig förbidan upplyste det allt mer mörknande ögat hos den döende. Hans kansler genomögnade hastigt den påfliga skrifvelsen, och äfven hans anlete ljusnade dervid, och han utsträckte med helig andakt handen mot sin herre. — Fullständig absolution skänker eder den helige fadren! — sade han i högtidlig ton. Men så brusto tårarne den gamle mannen ur gonen, och han kunde ej mera tala för gråt. Äsven Nils Bosson var rörd, der han ännu stod med bägaren i handen och blicken fästad på skådespelet framför sig. Det vär en stund alldeles tyst i rummet. Allas ögon voro tästade på erkebiskopen, och man kunde tydligt se, huru i hans blick lifvet drog sig tillbaka, omärkligt men oåterkalleligt, tills slutligen den sista gnistan slocknade. — Död! — ljöd den svartkläddes dofva stämma. --Och döden är den salige herren gifven i denna dryck! Han pekade härvid på bägaren, som Nils Bosson höll i handen, och den fromme kansleren stirrade på svennen och på bägaren, utan att rätt förstå, hvad som sades. — Erkebiskop Olof har fått förgift — upplyste den svarte — förgift i denna dryck . .. hvem har gifvit honom den?