Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1870, sida 2

skade så innerligt att det bref, hvarom hans herre nyss förut talat med honom, skulle en gång insträffa, att det ordentligt klack till inom honom. Af en händelse befann sig drotsens höfvidsman i det rum, som han stod i begrepp att lemna, och han vände sig om och såg på honom, liksom om hötvidsmannen skulle kunnat lemna någon upplysning i det, som låg honom på hjertat. Plötsligt kom en af drotsens svenner inspringande och sade, att det var ett bud från marsken, som sporde, om hans nåd, erkebiskopen befunne sig på slottet, i hvilken händelse han begärde att få företräde för honom. Höfvidsmannen hade icke erhållit af herr Krister några förhållningsreglor för detta fall, och han gaf derför befallning, att svennen skulle insläppas. Kansleren måste nu taga steget tillbaka och gå utirummet för att invänta marskens sven, och han brann af otålighet att höra hans ärende. Efter en stund inträdde den väntade. Det var Nils Bosson, och det syntes på hans dammiga drägt och svettdrypande anlete, att han icke spanat sig för att skyndsamt utföra sin herres upprag. — Jag kommer med bud från min herre, marsk Carl Knutsson — sade svennen — han har skickat mig med bref till herr erkebiskopen, som han hoppades att jag skulle finna här på slottet. — Han befinner sig ock här! — svarade höfvidsmannen — men om I så kunnen komma till tals med honom, det kan hans kansler här bättre gifva eder besked om än jag! — Min herre är trött af resan, och befinner sig för öfrigt ej rätt väl — yttrade kansleren — jag kan derför ej låta eder få tillträde till honom förr än i morgon. Men viljen I lemna mig brefvet, så skall jag se, om jag kan tramlemna det i väll. ! — Herr Carl fick det i morgse tidigt, kort förrän han skulle stiga till häst... Det är utan