Göteborg den 22 Mars. Motion har blifvit väckt inom andra kammaren af hr J. O. Leffler om ett anslag af 2,500 rdr till upprättande af en akademisk adjunktur i nordiska språken vid universitetet i Upsala. Då statsutskottet afstyrkt bifall till detta förslag, emedan saken tarfvade en bättre utredning, har Aftonbladet deraf hemtat anledning att framhålla vigten af den väckta motionen, derunder A.-B. erhållit ett godt tillfälle att yttra sig i den nationella odlingens intresse, hvilket ämne tidningen städse behandlar med lika mycken sakkännedom som förkärlek. A-B. ger härtill en vink derom, att universitetet, genom riksdagens bifall till motionen, skulle sättas i tillfälle att genom ordinarie befordran vid den fosterländska språkforskningen fästa ,,en yngre universitetslärare, som genom redan utgifna vetenskapliga verk styrkt sig ega anlag och lärdom af ovanlig beskafkenhet. Båda kamrarne hafva emellertid biträdt utskottets mening, och då ej ens i andra kammaren derom uppstått någon diskussion, synes hr Leffler hafva lemnat sitt förslag till spillo. Frågan har alltså för denna gång förfallit. När den nästa gång uppstår, bör den, enligt vårt förmenande, framkomma på grund af derom gjord framställning från universitetsstyrelsen till regeringen samt genom en K. M:ts proposition. Riksdagen bör icke, på en enskild motionärs förslag, egde han ock den största auktoritet, upprätta nya varo sig professioner, adjunkturer eller ordinarie tjenster i öfrigt. Då vi, för vår del, behjerta vigten deraf, att en stor vetenskaplig förmåga må kunna någorlunda sorgfritt egna sig åt sina studier och forskningar, skygga vi dock tillbaka för den åsigten, att man bör, ens för den största förmågas skull, skapa en ny tjenst. Ty då den afsedda personen ej finnes mera till, står platsen qvar, och nu måste den tillsättas, vare sig dertill finnes lämplig person eller ej. Så uppträder åter en framstående man på samma område, men nu är platsen upptagen, och då måste åter en ny tjenst upprättas, derest man vill handla i samma riktning. Det är utan tvifvel angeläget för samhället, att dess bästa krafter kunna verka på sina förelagda områden, men då staten can känna sig manad att der träda emelan, så bör dess understöd vara endast personligt, gällande för den förtjente mannen allena.