Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1870, sida 1

ctCCTC 1 AREAN 1014v. om Berlins universitet. — Dess grundande, blomstring och förfall. — Professorer och priratdocenter. — Utländska studerande. — Berlinerstudenten. — Universitas litteraria. Berlins universitet upprättades, som bekant, på den tid, då den preussiska staten, besegrad, styckad och ockuperad af Napoleon I, måste underkasta sig den största förödmjukelse; en tidpunkt, som friherre von Steins snille likväl förstod att göra till en af de mest lysande i den preussiska historien. Man säger, att ett folks uppfostran kräfver mycket tid och tålamod. Men vid ofvannämnda tidpunkt visade det sig, att ett folk kan blifva fullkomligt förändradt inom ett ärtionde. Icke blott den preussiska armsen hade blifvit slagen 1806, utan äfven det preussiska folket hade dukat under, ty sedan 3—4 årtionden hade dess förhållanden, oaktadt den franska revolutionens läror, förblifvit sådana, som Fredrik den Stores genialiska, men despotiska och ensidiga regeringssätt danat dem. ,Jag är trött vid att herrska öfver slafvar! sade Fredrik och dog. Alldeles riktigt; dåtidens preussare voro slafvar, men förebråelsen derför återfaller på den store konungen, i hvars förmåga det stod att ombilda preussarne från slafvar till fria män — om han ville. Men de förblefvo slafvar äfven under hans efterträdare Fredrik Wilhelm II, hvars elfvaåriga regering omfattade en lefnad af utsväfning, egoism och jesuitism. Under honom kunde friheten ej uppblomstra! Fredrik Wilhelm III, den nästföljande konungen, var from, konservativ och trångbröstad. Oaktadt sin goda engel, drottning Louise, skulle han aldrig hafva tänkt på att så revolutionärt omgestalta sin stat, som det skedde, såvida icke nöden tvungit honom att med sin underskrift sanktionera de lagförslag, hvilka friherre von Stein förelade honom. Nöden, såsom en följd af slaget vid Jena, dref honom till att af slafvarne i sin stat göra frie män. Och detta skedde inom en tidrymd af 6—8 år! Friherre von Stein hade den fördelen att kunna gå fullkomligt systematiskt tillväga vid statens reorganisation. Ilans lagar äro likasom gjutna i en form och bilda ett helt, som sedermera tyvärr blifvit blott alltför mycket splittradt. Han skapade genom upphäfvandet af det ärftliga vasallskapet ett fritt bondestånd, genom undanrödjande af adelns företrädesrätt att uteslutande besitta riddaregodsen en större produktionskraft hos den stora fastighetsbesittningen, genom införandet af en på sjelfförvaltning grundad liberal stadsordning ett fritt borgarestånd, som började vänja sig vid parlamentariska former, samt genom grundandet af ett stort, rikt försedt universitet ett lärdomsstånd, hvars hufvuduppgift var att öfver hela landet sprida icke blott den stränga vetenskapens, utan företrädesvis äfven humanitetens, den allmänna bildningens och den fria, sjelfständiga tankens utsäde. Preussen egde då redan fyra universiteter. De voro förlagda i små eller medelstora städer, i hvilka studenterna brukade vara de tongifvande. Det saknades ej röster, hvilka varnade mot att förlägga det nya universitetet till landets hufvudstad, der de studerande skulle kunna dragas alltför mycket från sina studier in i ett frivolt lifs förströelser, der deras sedighet måste möta de största faror o. s. v. Men man följde mera högsinta ider. Med og betraktade man redan den ras kt pulserande rörelsen i hufvudstaden såsom en sod karaktersskola för unga, mognande nän, och man ansåg, att anstaltens ändanål — befrämjandet af allmän harmonisk vildning — ej annorstädes skulle kunna nås i en sådan grad som här, hvarest constskatter, bildnipgsmedel af alla slag och inrättningar för de mest olikartade mumanistiska ändamål förenas och bereda le studerande tillfälle att blicka in i ett ikt kulturlif. Tvenne af sin tids största män arbetade ned uppå universitetets grundläggande, hemligen Schleiermacher och Fichte. Båda skulle afgifva sitt betänkande öfver de srundsatser, som dervid borde följas, och sällsamt nog stodo deras meningar som vå skilda poler gent emot hvarandra. Dessa betänkanden vidrörde naturligtvis äfven sätet för ungdomens uppfostran öfverhufvudaget. Fichte fordrade en omgestaltning å grundvalarne af nästan spartansk statsuppfostran; statens inflytande skulle öfverilt göra sig gällande, det goda skulle komma ofvanifrån, och i enlighet med detta system skulle äfven universitetet inrättas. Schleiermacher deremot fordrade full sjelfständighet och individuell tankefrihet: han noppades på nationens pånyttfödelse gehom individernas karakterafasthet. Derför kulle universitetet i Berlin vara så oafnängigt som möjligt af statens förmynderskap; hvar och en skulle der finna hvad han sökte; derför fordrade han obetingad ärofrihet såsom den nya inrättningens fataste grundval. Schleiermachers plan intogs, och det ståtliga verket genomförles i enlighet med hans åsigter. Under tre årtionden har Berlins univeritet, ledt i denna anda, haft att glädja ig åt ett ständigt tillväxande rykte. Der voro de på sin tid mest betydande tyska nän samlade för att utbreda sina läror. Jag nämner blott Fichte, den spartanskt stränge filosofen, Schleiermacher, den filoofiske teologen, Hegel, idealfilosofen, Saigny, den rättslärde, Böckh, filologen par cellence, Alerander von Humboldt, den